Insändare

Colourbox

Jag gillade tallriksmodellen tills innebörden stod klart för mig, skriver Birgitta Nilsson. Bild: Colourbox

Välkommen till min onda kostcirkel!

5 februari Dessa omskrivningar. Dessa politiskt korrekta, rumsrena uttryck om hälsa och kost. Raw food. Pilates. Smoothies. Yoga. 5:2-diet. LCHF. 5 små mål om dagen. Mindfulness. Vitaminer. Veganer. Vedervärdigt i mina öron.

Om jag är hungrig äter jag tills jag är mätt. En rejäl dos av MAT, riktig mat bestående av en perfekt balans av kött, fett och salt. Som efterrätt kan en pralin eller två, tre, fyra fem slinka ner. Då får man även sötman. Sedan går det några timmar tills ny mat, obs MAT, förtärs igen. Inget mellanmål däremellan. Rejäl hunger skall uppstå. Kvarg känns som ett obegripligt tilltag och så desperat kommer jag nog aldrig att bli.

Näring är ett bra ord. Med bra innehåll. Energi är också ett bra ord som har något positivt knutet till sig. Fibrer, däremot, ger mig dåliga, hårda vibbar. Mungiporna nedåt. Kosttillskott, energidrycker, aspartam, müslibars och proteinshakes är sådant jag inte köper. I dubbel verklig och överförd bemärkelse. Måltidsersättning. Fy bubblan. En tallrik med mat är den verkliga måltiden. Varför skulle jag ersätta en måltid med måltidsersättning i form av något brunaktigt pulver som sväller i vatten?

Tallriksmodellen var något jag gillade fram till innebörden framstod klart för mig. Det rörde sig inte (som jag trodde) om en tallrik rikligt fylld med god mat, nej då, det fanns en mix av den förhatliga kostpyramiden och kostcirkeln tillsammans på en tallrik som hade avgränsade zoner. En tredjedel grönt (obs, ej marsipan!) en tredjedel ris, pasta eller potatis och en tredjedel kött. (Fast kött är så politiskt inkorrekt nu, så man måste benämna det ”protein” och protein kan då innefatta till exempel insekter, maskar och larver  – som om det är något man vill äta! Bara man inte säger kött.) Min tallrik består av en tredjedel sås, en tredjedel kött och en tredjedel potatis. Det är fel, bevisligen. Något skall bort och det är potatisen, tydligen. Protein + fet sås = bra. Frågan är då vad som skall fylla den tomma potatissektorn. Skall den fyllas alls? Matpyramiden för min del har samma inverkan som en varningstriangel eller en skylt med väjningsplikt. Och vad blir förresten basen gånger höjden delat med två av den? Troligtvis ett otäckt mos.

En förnimmelse av kryddor. En smaksensation. En crossover. Glöm det. Hela tiden matas vi (hahaha) med uttryck som ”ett par ägg ger en bra mättnadskänsla”. Vad då ”känsla”? Antingen är man mätt eller inte. Skall man luras att tro att man är mätt om man får en förnimmelse av mättnad – en chimär. Något slags idévärldsmättnad. Sinnevärlden kräver mättnad punkt slut. Jag vill kunna säga ”jag är mätt” när jag har ätit. Och gärna ”belåten” efter den efterföljande chokladen.”

Birgitta Nilsson, f d butiksanställd