Det fanns en tid då butiker inte fick ha öppet efter 20 på vardagar och skulle ha stängt söndagar. Fram till 1972 fanns en affärstidslag. Åsa-Karin Engstrand, docent i arbetsvetenskap vid Linköpings universitet, har studerat 1900-talets debatt om öppettider.
– Kvinnors intressen har ställts mot varandra. Dels som butiksbiträden, vilka mest var kvinnor. Dels som konsumenter, man framhöll att kvinnor måste kunna förena förvärvsarbete med att handla.

Debatten kom till en början också att handla om att generösa öppettider behövdes för att få tillgång till färsk mjölk. Under 1980-talet kom argument som att söndagsöppet möjliggör familjeutflykter, som att åka och köpa en soffa tillsammans.
– Det har varit konsumenternas behov, inte de anställdas, som styrt. Men i dag är öppettider verkligen en ickefråga inom politiken.

Åsa-Karin Engstrand har bland annat gått igenom insändare från Handelsnytt från 2000-talet. Arga skribenter skriver att öppettiderna inkräktar på det sociala livet och att yrket förlorar status när man måste jobba kväll och helg. Andra skriver att man faktiskt får lov att acceptera det, annars är det bara att säga upp sig.

I flera europeiska länder är öppettiderna fortfarande reglerade. I till exempel Tyskland ska man ha söndagsstängt och öppet som längst till 20 på vardagar.

Med ditt historiska perspektiv, är öppettiden 6-23 trenden eller undantaget?
– Helt otroligt, 6-23! Trenden är att det går mot mer öppet. Kanske blir det dygnet runt-öppet, även på stormarknaderna?