Kristina Johansson minns att hon tänkte, ”var är smörgåstårtan, det brukar vi alltid få när vi har möte”. Men mötet var inget jubelmöte. Beskedet kom som en chock. Alla elva anställda, chefen inräknad, skulle sägas upp för att Coop Konsum i Malung skulle stänga i november 2007. En av dem, Kerstin Tenn, hade inte sökt jobb sedan 1970. Hon hade aldrig varit arbetslös. Visste inte ens vad ett CV var.
– I början hade jag att göra hemma och var hos barnbarnen, men till slut klättrade jag på väggarna. Jag gick med hunden så mycket att jag tänkte, snart kommer djurskyddsmyndigheten och säger att jag nött upp tassarna på stackaren, skrattar Kerstin Tenn.
Genom att söka pengar ur KFO-Handels trygghetsfond som finns för uppsagda inom kooperationen fick sex av de uppsagda 17 000 kronor per person. För pengarna anlitade man ett omställningsföretag som hjälpte dem på vägen till nytt jobb. De andra fem hade redan planer för framtiden.

När Handelsnytt skrev om uppsägningarna i nummer 01/08 sa Kerstin Tenn att ”jag har åldern emot mig, kan inte presentera mig ”. I dag säger hon ”jag kan”.
– Jag var inte van att säga att jag är bra, min generation har lärt sig att man inte ska berömma sig själv. Utan den hjälp vi fick hade jag stått med mössan i hand, istället fick jag lära mig att sälja in mig. När en del sagt att jag har åldern emot mig har jag huggit av dem och sagt att jag inte är hemma med sjukt barn, och om de ringer helgmorgnar är jag där på 45 minuter. Jag är van att säga ”inte kan jag”. Nu säger jag att ”jag kan”. Det är helt nytt för mig.
Efter att ha sökt jobb med CV och ansökan fick hon sommarjobb i en lanthandel. Innan dess jobbade hon i två skolkök, där hon idag är vikarie. Hon tar fram mat, brer smörgåsar, diskar, städar. Jobbet fick hon efter att hon på en skidtävling träffade en som jobbade där. Kerstin Tenn blev rekommenderad. Dessutom har Hemköp och Systembolaget ringt henne om jobb. Hon tackade nej, de erbjöd för få timmar som ändå skulle låsa upp henne flera dagar i veckan.
– Först ringde ingen och man tänkte ojojoj, vad är det för fel på en. Sen ringde alla på en gång och man fick säga nej till en del.
Kerstin Tenn trivs och vill jobba kvar i skolköket. Det negativa är att hon inte har heltid, får bara jobba när någon är sjuk eller ledig.
– Förra veckan blev det 37,5 timmar, denna vecka inget, nästa vecka jobbar jag måndag, veckan efter det 37,5 timmar. Du kan inte planera något, jag har alltid mobilen med mig.

Catarina Häggström fick också hjälp från omställningsföretaget, men tyckte att hon klarade sig bättre själv. Via kontakter fick hon nytt jobb redan i december. Först som städare i stugor i Sälen, sen städade hon på ett hotell i Malung, jobbade på en restaurang och sommarjobbade på ett gruppboende för förståndshandikappade. Hon trivdes så bra på boendet att hon nu läser till undersköterska, och jobbar extra där.
– När man ändå blev uppsagd var det en chans att göra något annat.
Just nu gör hon praktik på ett äldreboende, de två kommande veckorna blir det psykboende. Utbildningen är på tre terminer och under ett år får hon utbildningsbidrag från KFO-Handels trygghetsfond motsvarande a-kasseersättning. Dessutom får hon max 7 000 kronor till litteratur. Målet är att få jobb på gruppboendet.
– Det är lite som att vara hemma, vi lagar mat och är det fint väder går vi ut och fikar. Det är ett fritt jobb och utan den stress som är i butik. Jag hade varit på Konsum i 20 år. Det är ett slitsamt jobb, och känns mer otacksamt på något vis.
Men timlönen är lägre.
– Det är sämre timlön på hemmet, och inte det ob vi hade. Vi hade bra lön på Konsum, bättre än de andra butikerna i Malung. Och så hade jag ansvarstillägg. Jag jobbade frivilligt 30 timmar, nu får jag vara beredd att jobba heltid.

Kristina Johansson är en av dem som hoppade över hjälpen från omställningsföretaget. Hon sökte med en gång pengar ur trygghetsfonden för att utbilda sig till frisör och makeupartist efter sju år på Coop. En gammal dröm.
– Kvällen vi fick reda på uppsägningarna var chockartad. Vad ska jag göra nu? Hur ska jag klara mig? Jag har hus och lån! När jag hörde att fonden fanns var det bara hit med pappren, jag ska skriva på direkt. Detta var sparken i rumpan jag behövde, för det var ju en trygghet att ha fast jobb.
Från fonden fick hon 30 000 kronor för kurskostnaden – kursen kostar dock 115 000 så hon har lagt emellan. Dessutom fick hon en sminkväska för 6 500 kronor, och under utbildningen på nio månader får hon utbildningsbidrag lika högt som en a-kasseersättning.
Hon pluggar i Borlänge och pendlar 28 mil varje dag. Upp 4.30, hemma 18.30. I slutet av oktober är hon klar. Hon har tidigare läst till nagelspecialist och ska öppna en frisör-, make up-, och nagelsalong. Att vara sin egen chef. Det är det hon längtar efter.
– Skillnaden mot butik är att här har jag en kund i taget i lugn och ro, istället för 20 i kö som du ska vara trevlig mot en minut i taget. Man hinner bli mer personlig. Att dessutom få göra folk fina, se att de är nöjda när de går genom dörren. Jag känner att jag är på rätt plats.
De åtta andra som sades upp har också gått vidare. En av dem pluggar ekonomi och jobbar på Hemköp, en annan jobbar i köket på ett äldreboende och en skola, och någon städar i Sälen.
– Det är hög arbetslöshet i Malung. Vi har haft tur, vi har väl lite fördelar i att folk känner igen oss från affären, säger Kerstin Tenn.