Bilar, brylkräm och a whole lot of rock

I nära 20 år har de spelat ihop. Grabbarna som hunnit bli gubbar. Drömmarna om att bli rockstjärnor har bytts mot barn, villa och fast jobb. Men musiken gör de inte avkall på. Och något hobbyband ska man inte tro att de är. I snitt har de en spelning i månaden och repertoaren består av ett 70-tal låtar. Snart är det spelning igen och bandet behöver repa. Och pladdra. Helst om 60-tals bilar.
– Vi repar, dricker kaffe och snackar bilar, säger Martin Ångman.

Förutom musiken har facket en stor plats i hans liv. Han är ordförande för Handels Stockholmsavdelning och arbetsmiljöombud på jobbet, Coops lager i Bro. Sin fru träffade han på en konferens inför Handels kongress 2006.
– Men jag skulle aldrig klara det fackliga arbetet om jag inte hade musiken, säger Martin Ångman, stänger bildörren och startar bilen.

Han grämer sig för att hans Buick Skylark cabriolet från 1969 är trasig och att han inte lyckats fixa henne. Det är därför vi nu sitter i en vit Mitsubishi som ska ta oss till bandets replokaler på Råby gård i Bålsta, mellan Uppsala och Stockholm.

Bandets namn 49ways kommer från en låt av Willie Dixon. Fast gänget hade glömt att låten faktiskt heter 29 ways.  
– Vi gör de gamla låtarna på vårt sätt också, lite modernare, så namnet blev ju bra ändå, säger Martin Ångman och svänger av från den större vägen.
Medan han parkerar bakom bandmedlemmen Håkan Perssons vita Buick Electra cabriolet från 1968 muttrar han någonting om att det kan vara vajrarna i bilen som är problemet. Rågbygård är även föreningen Bålsta Car Clubs tillhåll. Rockabillyeran bevaras väl i den röda trävillan. Jukebox, biljardbord och fronten på en rosa amerikanare som sitter på en av villans väggar.

Alla i bandet har inte fyllt gubbe. För fem år sedan fick bandet en ny sångare. Då kom 28 årige sångaren Richard DeKash.
– Fast jag hade hängt på deras spelningar och varit med och fixat ljudet länge. De är som mina extrafarsor, säger Rickard DeKash.
Han är mer än tjugo år yngre än de andra. Och så är han skolad vokalist. I klassisk musik. Schubert och Mozart. De andra är självlärda.

Martin Ångman plockar upp sin mintblå Fender och börjar stämma den. Totalt har han sex gitarrer. Han kan inte gå in i en musikaffär utan att suget kommer. Dagens gitarr köpte han när han skulle köpa nya strängar.  Bandets andra gitarrist, Hasse Nilsson, är av den trogne sorten. Det är hans svarta Fender som gäller. Soundchecket är klart. En, två, tre, fyr. Richard fattar mikrofonen, höjer armen och snart dånar Elvis i den röda trävillan. Jimmy försöker flörta med Hasse som är helt inne i sitt. Håkan som doftar minst brylkräm slår hårt på trummorna. Martin sluter ögonen och tittar ner.
Kan man spela vilka låtar som helst som fackligt aktiv?
– Man måste hålla det där isär. Fast jag skulle aldrig spela högerextremistiska bands låtar till exempel.

49ways är ett coverband. Men Martin har skrivit, ännu oprövade, låttexter. Tanken var att de skulle ha mött offentligheten i dag. Men en trasig skrivare har satt stopp för det.
Vad handlar de om?
– Asså, inget nytt egentligen. Det är om kärleken till en kvinna och bilar.