Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets föreskrifter ska reglera arbetsgivarens skyldigheter att främja en god arbetsmiljö för de anställda.  Syftet är naturligtvis gott men frågan är vad man uppnår med regler där individen är underordnad arbetsgivarens krav att ”leverera” och effektivisera sin verksamhet och där det ständigt argumenteras för högre effektivitet på bekostnad av en god arbetsmiljö?

Vi som skyddsombud tillsammans med våra arbetskolleger har en unik möjlighet att kräva en god arbetsmiljö där man inte ska behöva känna oro för tillbud, olyckor, ohälsa och sjukdom. Vi kan och ska kräva att ingen på vår arbetsplats blir utsatt för trakasserier av något slag på grund av olikhet. Vi har också rätt att kräva av arbetsgivaren följer arbetstidslagen. Skyddsombudet följer samtidigt de direktiv som han/hon fått som förtroendevalt ombud. Skyddsombudets unika ställning påverkar inte bara den dagsaktuella situationen på landets arbetsplatser utan innebär också en förebyggande verksamhet för att bygga ett samhälle för framtiden.
 
Om mindre än ett år är det riksdagsval och man undrar vart den ideologiska kompassen tagit vägen. Vad är det för samhälle vi önskar i framtiden, ett samhälle där marknaden är underordnad individen eller tvärtom? Vi får räkna med att alla i framtiden kommer att få arbeta längre för att få en dräglig pension – livslängden blir längre och där antalet pensionärer ökar. Den nuvarande borgerliga regeringen har hårdnackat gått på arbetslinjen vilket lett till ökade inkomstklyftor, sämre trygghetssystem och ökat antal olyckor och ohälsa på landets arbetsplatser.

Om vi som skyddsombud ser vår unika möjlighet att bygga för framtiden för ett bättre och längre arbetsliv så kan vi också skapa goda förhållanden även för kommande generationer. Om vi tillsammans med våra arbetskolleger ställer krav på arbetsgivaren att arbeta för en god arbetsmiljö så kan vi också arbeta längre och säkrare på vår arbetsplats.

Politikerna har tyvärr en kortsiktig plan men ett mål som rimmar dåligt med medlen för att nå målet. Man kan inte samtidigt försämra arbetsplatsernas arbetsmiljö, försämra trygghetssystemen och öka inkomstklyftorna och begära att individen ska klara ett längre arbetsliv.

Arbetsgivarna kan inte heller försämra arbetsmiljön utan att förstå att det leder till högre sjuktal, ohälsa och sämre produktivitet. Frågan man ställer sig är ifall arbetsgivarna är rustade att skapa en arbetsmarknad där de anställda till exempel arbetar 50 procent eller 75 procent på grund av ålder.

Christer Cederlöf
Skyddsombud och lagerarbetare