Läsarkrönika

Jag och mina dubbla roller

1 november

Jag är inte bara kassör, jag är kund också. Och emellanåt (oroväckande ofta, faktiskt) kommer jag på mig själv med att göra eller säga saker som jag normalt brukar himla lite diskret med ögonen åt när jag står på andra sidan kassadisken. Som när någon förnumstigt informerar ”den kostar 29 kronor” när varan inte går att skanna, precis som om det skulle hjälpa. Det kan ju inte ha undgått någon som varit inne i en butik på den här sidan millennieskiftet att det behövs en streckkod eller ett artikelnummer och om en nu inte händelsevis har råkat memorera det på vägen till kassan så kan en lika gärna vara tyst och låta kassören jobba på i fred. Och trots att jag själv jobbar i kassan och därför borde veta bättre fortsätter jag som kund att glatt upplysa kassören om priset när skannern strular.

Eller som när jag automatiskt säger ”nej tack” när kassören önskar mig en fortsatt trevlig dag. Inte för att jag på något vis vill verka otacksam, utan för att jag är så inställd på att hen försöker erbjuda mig ett klubbkort eller någon slags veckans vara.

Och visst har det förekommit att jag har lämnat min plats i kön för att stalka första bästa arbetsklädda person som råkar gå förbi med förhoppningen att det är en ny kassa på gång. I nio fall av tio ska hen bara fylla på tidningar eller gå på toa och jag får snällt gå tillbaka till kön som så klart har hunnit växa ytterligare. Och fast det är lite pinsamt måste jag här också erkänna att det faktiskt har hänt att jag har kommit fram till en öppen kassa utan kö och ställt frågan: 

– Är du ledig? 

Det enda rimliga svaret är naturligtvis:

– Nej du, vore jag ledig skulle jag knappast vara på jobbet.

Jag kan bara dra slutsatsen att när jag handlar blir jag lite, lite dummare än vanligt.

Men jag är ju inte bara kund, utan också kassör och därför finns det också saker som jag aldrig skulle få för mig att göra eller säga. Ni kommer till exempel aldrig få se mig lusläsa kvittot på jakt efter felinslagna varor och jag kommer heller aldrig be att få prata med chefen. Och är det något som strider mot allt vad yrkesheder heter så är det att smita in två minuter före stängning och med andan i halsen hojta ”jag ska bara ha en liter mjölk” och sedan i godan ro planera middagen för resten av veckan. Visst är det så att ibland är en liter mjölk bara en liter mjölk, men det finns också gånger då en liter mjölk betyder en missad buss, en inställd dejt eller en godnattsaga som någon annan fick läsa. 

 
Marie Ivarsson Ahlin. Ikeaanställd.