Hallå där Marcus Lindner, förra fackklubbsordföranden som börjat som personalman på Ikea i Örebro!

Så nu har du fått eget rum, heltid och högre lön?
– Vi sitter i kontorslandskap. Jag har heltid, men det hade jag innan också. När man byter tjänst ska man alltid försöka få upp lönen.

Hur är det att gå från att vara arbetsgivarens motpart till medpart?
– Jag upplevde inte att vi var motparter, vi försökte arbeta tillsammans. Samtidigt trodde jag att det skulle vara svårare att byta tjänst, men tycker inte att det varit det. Att jag jobbat på golvet ger förståelse för verksamheten, och den fackliga vägen har jag lärt mig så mycket om arbetsrätt att jag slipper plumpa mig och gå i sådana fällor.
– Jag hade jobbat som företagssäljare i sju år och tyckte det var dags att ta nästa steg. Jag jobbar med alla sorters personalfrågor, coachar till exempel avdelningschefer och håller i rekryteringar.

Måste man lämna butiksgolvet för att utvecklas?
– I samband med utveckling pratar vi ofta om att bli chef eller ledare, men det finns andra möjligheter. Även om man inte flyttar sig uppåt kan man gå horisontellt. Vi har till exempel öppnat för att säljarna ska jobba på fler avdelningar än en.

När kan det bli problematiskt med din bakgrund?
– Om man har information från den rollen som man inte bör ha i sin nya, exempelvis vilka som är med i facket. Det är jätteviktigt att jag håller det för mig själv.

Finns det någon fråga där du tvingats gå emot din tidigare åsikt?
– Jag har inte upplevt någon intressekonflikt. Det har hänt att jag och nuvarande klubbordförande har förhandlat. Ibland har vi varit överens, ibland tagit några vändor innan vi kommit överens. Det finns en proffsighet.

Förekommer det sura miner från dina kollegor på golvet?
– Jag vet inte vad som sägs om mig, men jag hoppas att de inte upplevt det som ett svek. Jag tror inte att det är så heller.