”Fackligt agerande slår mot svenska modellen”

Tommy Isidorsson har tillsammans med Kristina Håkansson studerat fackliga förhållningssätt till bemanningsföretag och till de inhyrda på arbetsplatsen. De fann att oavsett hur fackklubben på det inhyrande företaget förhöll sig till de inhyrda gjordes lite för att förbättra de inhyrdas arbetsvillkor.

– Att de inhyrda knappt företräds av de lokala fackliga organisationerna överhuvudtaget innebär i förlängningen att den partssamverkan, fack och arbetsgivare, som den svenska modellen bygger på haltar inom bemanningsbranschen, säger Tommy Isidorsson, forskare vid institutionen för arbetsvetenskap vid Göteborgs universitet.

Anledningarna till att lite görs för att förbättra de inhyrdas arbetsvillkor är flera, menar forskarna.  Det sätt som fackligt arbete är organiserat på gör det svårt. Som regel ska de som arbetar med samma arbetsuppgifter på en arbetsplats vara med i ett och samma fackförbund. Men en inhyrd kanske även arbetar på en arbetsplats som ett annat fackförbund organiserar och ska då endast vara medlem där. Dessutom sätter förtroendemannalagen käppar i hjulet – en klubbordförande har inte automatiskt rätt att förhandla för en inhyrd, det är inte heller klart om klubben eller arbetsgivaren ska ersätta klubbordföranden för det fackliga arbetet för de inhyrda. Men, menar Tommy Isidorsson, detta är inga skäl för facket att inte företräda de inhyrda.

– Facken borde arbeta för en lagändring i förtroendemannalagen, arbeta tvärfackligt och bygga upp tvärfackliga klubbar på bemanningsföretagen. De inhyrda är i många fall också medlemmar i ett fack och har därmed rätt att företrädas, säger Tommy Isidorsson.

På sina håll har facket arbetat för att förbättra arbetsvillkoren för de inhyrda. Bemanningsavtalet är ett sätt, förutsatt att avtalet följs. Men en granskning är inte alltid populär. Leif Andersson arbetar på LO i Göteborg och är med i deras bemanningsgrupp. Han berättar att de inledde ett samarbete med de stora bemanningsföretagen som gick ut på att en lista över företag som följer bemanningsavtalet skulle göras. Men Almega, en arbetsgivarorganisation där bemanningsföretagen ingår, satte stopp för det.

Även idén om regionala tvärfackliga ombud som förhandlar för de inhyrda mött har stött på hinder. Det är nu två år sedan LO-kongressen beslutade att arbeta för detta. Leif Andersson var en av dem som lade fram förslaget och han har sitt svar på varför det tagit tid.

– Det är som om vi i facket inte hängt med. Vi ville inte ha lagen som gjorde det möjligt att starta bemanningsföretag och vi har i stort sett surat sedan dess. Vi står i en lång uppförsbacke. Men nu verkar det hända saker. LO har tillsatt en projektledare för att se över bemanningsfrågan och det är mycket bra.

Jobbet att se över den fackliga organisationsgraden i bemanningsbranschen har gått till Clas Linder, före detta ordförande för Transport. Under projekttiden ska även tvärfackliga grupper som arbetar mot bemanningsbranschen byggas upp.

– Jag har inte hunnit träffa alla förbund än, men det finns mycket att förbättra. Vad jag kan se är att förbundens inställning till branschen tycks spela stor roll i hur de arbetar, säger Clas Linder som ska vara klar med sitt arbete nästa år.