Ledare

Ett idiotiskt kroppsideal

4 oktober Jag skrev en ledarkrönika för någon vecka sedan. Hade varit en sväng på H&M. Var sugen på nya kläder. Tappade sugen.

Maja Brand

Skyltdockans smala siluett, det sved och skar i mig när jag såg den. Byxorna hade nålats in i midjan. Kollade byxans storlek. Det var en 36:a.

Min krönika fick genomslag. Aftonbladet ringde och skrev en artikel. ”Linnéas kritik – mot H&M:s skyltdockor”. Också en dansk tidning. ”Linnea blev tosset: Den ser jo udmagret ud”. Smala skyltdockor är en fråga som är viktig och engagerar. Förutom för den där mannen som mejlade mig och tyckte att det finns de som har för mycket tid och måste klaga på allting, på sånt som de flesta inte bryr sig om. 

Jag ville ha en förklaring från H&M. De svarade att skyltdockorna följer europeisk standard och speglar modevärlden de verkar i. ”Vi vill betona att våra skyltdockor inte ska ses som mänskliga ideal utan snarare som en klädhängare som visar upp våra plagg”, skriver H&M, tar sig för bröstet och säger att dockorna blivit större de senaste åren. Sorry, det duger inte. Era dockor ses inte bara som klädhängare utan snarare som kroppsideal. Och jag kan inte heller se att kroppsmåtten blivit så värst mycket hälsosammare. Är det ens lönsamt?

Detta är inget isolerat problem. Efter publiceringen har jag fått bilder på skyltdockor från andra kedjor med lår smala som smalben. Vad får det för konsekvenser?

Jag skulle nog säga att jag är ganska medveten om hur tuff och brutal den här kampen med att leva med sin kropp är. Och jag vet att sjuka kroppsideal är en motor i ett samhälle som gör vinst på vår känsla av otillräcklighet. Ändå. Ja, jag påverkas. Jag påverkas av att se smala skyltdockor. Och om jag påverkas, då undrar jag vad den där tonåriga tjejen tänker? Frön sås överallt.

Det finns inget positivt med osunda skyltdockor. Det bara snärjer in fler människor i skeva kroppsideal. Som utarmar kroppen, själen och får en att glömma bort livet. 

Detta är också en fråga för de anställda på golvet, att de ska kunna stå för vad sin arbetsgivare står för. Att de känner stolthet för dess uttryck och värderingar.

När vi nu är så många som tycker detta är skit, varför händer inget? Varför är innålade 36:or fortfarande idealet? Jag fattar inte. Fattar ni?

Mina, och under åren mångas, protester verkar ju inte tas på allvar. Så är det dags att ni anställda ryter ifrån? Kvinnokroppen är värd så mycket mer. Respekt tack. 

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare