Sen insåg jag att det är ju just tjatet som är kraften. Att samma budskap kommer från kvinna efter kvinna. Igen, igen, igen. På repeat, repeat, repeat. Så för att vara tjatig bestämde jag mig för att skriva om #metoo. Jag bad om hjälp på Facebook. Bad mina vänner ge mig de tre första orden i min ledare.

Det kom många kommentarer. I stället för att låta bara tre av dem inleda min ledare parade jag ihop tre ord med tre andra ord. Tre ord med tre andra ord. Och så vidare. Oredigerade och oberoende av varandra.

Den där känslan. Utan att fråga. Med vilken rätt?

WTF! Nu jävlar får… Sätt stopp nu.

Var är feministmännen (nu)? Hallå, nån hemma? Att ta ansvar. Män kan förändra. Jag älskar män.

Hopplösheten är total. Winter is coming.

När modet förenas. När historia skrivs. Nu händer det. Nu börjar det. Äntligen, äntligen, äntligen! 

Den största vinsten med #metoo är att skulden och skammen flyttats dit den hör hemma.

Den största vinsten med #metoo är att skulden och skammen flyttats dit den hör hemma. På förövaren. Inte på offret. Skambelagda kroppar har blivit lättare och fått lära sig flyga. Genom att kvinnor satt ord på sina erfarenheter, läst och hört andras ord, sett mönster, gått samman, ropat nu är det nog. Ordets makt framför männens makt. Kvinnors ord.

Och att det äntligen får konsekvenser. Män avgår, säger upp sig, tar ”ledigt” eller timeout. Nu kommer de som utsätts, i stället för att i tystnad lägga skulden på sig själva, prata om det. Säga ifrån. Anmäla. Ta upp det med chefen eller facket om det hänt på jobbet. Och chefen måste utreda, vidta åtgärder. Även om det är vd:n som är praktarslet.

Något annat som är hänförande med #metoo är hur man förenat sig på sina jobb, gått samman branschvis, sett detta som arbetsmiljöproblem. Vilken kraft, tänker jag och inser att det är ju just det som fackligt arbete handlar om. Att gå samman på jobbet och göra sjuka arbetsplatser friska.

Men här kommer det stora men:et. Det som är hänförande kan också bli dess svaghet. #metoo får inte stanna på arbetsplatsnivå. Samhällsperspektiv och politik krävs för grundläggande förändring. Strukturer som skyddar förövare och tystar offer har satts i gungning. Samma strukturer som gör att män tjänar mer än kvinnor.

Och hörrni, nu i julfesttider. Det är liksom inte läge att skylla något pissigt beteende på spriten. Efter #metoo blundar vi inte. Vi berättar. Vi tjatar.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare