Ledare

Eller så är det bara en kvinnokropp...

2 maj

Maja Brand

Jag är redan så förbannat trött. 
På beach 2018.
Jag ser alla hetsande inlägg och bilder i flödena på mobilen.
Jag ser alla bikiniklädda reklamkroppar och skyltdockor i butikerna. 
Jobbar man i handeln är det denna unkna bild man får uppkörd i ansiktet varje dag. 

Handeln har ett ansvar. 
Politiken har ett ansvar, som handeln inte tar. Senast i raden införde Oslo förbud mot retuscherade kroppar på kommunala reklamplatser.
Även vi har ett ansvar. Vad pratar vi om på jobbet, runt fikabordet? Ord har betydelse. 
En för dig oskyldig kommentar kan sätta igång osunda tankar. Hoppa över kommentaren om att du inte är värd en kaka för att du hoppade över träningen. Eller att du måste banta för att du åt vanlig mat på after worken. Håll bara käft.
Var gärna hälsomedveten, men inte ätstörd.
Själv kan jag dela upp hur bra jag trivts på arbetsplatser utifrån hur vi snackade om mat med varandra.

Mina vänners bilder på Instagram. Jag kommenterar dem, för att ord har betydelse. 
När en av dem skriver ”jag erkänner” och ”till mitt försvar” när han äter glass. Då svarar jag. ”Du behöver varken erkänna eller försvara att du äter glass. Det är fullständigt ofarligt och normalt.”
När en vän får kommentaren ”Du är så duktig” till en träningsbild. Då svarar jag. ”Du hade varit lika duktig om du legat på soffan.”

Jag hatar detta ätstörda samhälle. Ät, njut. Mat är inte skuld. Flyg dig fri.

Jag vet redan nu att en del av er läsare tycker att jag borde bemöda mig om att skriva om något viktigt. Om sjukförsäkringen, arbetskraftsinvandring, Syrien typ. De som säger så skriver dock förvånansvärt lite själva. Förvånansvärt ofta har de snopp. 
Beach 2018 är lika viktigt som storpolitiken. Det är en fråga om att kunna leva med sin kropp.
Om att ta makten över sin kropp.
Om att trotsa ett konsumtionssamhälle som profiterar på vår känsla av att vara fula.
Om att få ett samhälle där kvinnokroppen inte är något annat än just en kropp som finns till för att vi ska orka leva ett liv. Inte ett utställningsobjekt. Inte ett sexobjekt. Inte ett objekt som aldrig är bra nog. Som ändå diskrimineras och trakasseras. 

Att lyfta såna frågor i en ung och kvinnodominerad bransch som handeln. 
Det är viktigt.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare