Jag har aldrig träffat honom, bara dansat klackarna i taket till Levels på klubb. Ändå. Vad ledsen jag är över Aviciis bortgång, utan att förminska sorgen för hans nära. Denna människa som plågades så av livet. Som valde att göra slut med livet. Lämna in sin avskedsansökan. Så oerhört brutalt isande grymt.

Avicii, Tim Bergling, har fått många att tänka på hur vi människor faktiskt mår. Hur ohållbart många lever sina liv, även folk som inte är världsstjärnor med omänskligt dagsschema, press från alla och krav från helvetet.

Den psykiska ohälsan är hög, och ökar. En av flera orsaker till att många, framför allt unga kvinnor, mår skit är ett otryggt arbetsliv.

Osäker anställning,
osäker inkomst,
osäkert boende,
osäker framtid.

Press och stress.

Har man inte Jobbet blir människovärdet ifrågasatt i detta hetsande prestationssamhälle.

I otrygghetens klor mår man skit.

I otrygghetens klor mår man skit.

Vad göra? Förbättra psykvården? Få folk att inse att människovärdet inte ligger i prestationen? Trygga arbetsvillkoren? Alla tre.

Det går inte att säga att psykisk ohälsa bara är ett samhällsproblem eller ett individproblem. Det vilar ett ansvar på arbetslivet också. Floskelvarning, men den är viktig: arbetsgivare ska ge resurser till de anställda som motsvarar kraven och förväntningarna. Pressa inte in dem i väggen. Förutsätt inte att de alltid ska vara tillgängliga. Ge dem så bra arbetsvillkor att de kan sova på natten. Återhämtning är mumma. Sömnbrist är kaos.

Återhämtning är mumma. Sömnbrist är kaos.

Arbetsgivare ska inte vara psykologer, det är sjukvårdens uppgift. Men de kan, och ska, skapa en bra arbetsmiljö. Det är lag på det. Skyddsombuden spelar en viktig roll här, i att vara den psykosociala arbetsmiljöns skyddsvakt. Och facket ska beskydda arbetsvillkoren.

Det är inte lätt. Livet är inte lätt. Det är skitjobbigt. Tar inte arbetsgivare och fack sin del av ansvaret för det, då kommer inget bli bättre.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare