Enligt Linnéa

Att visa könet ingår inte i servicen

10 januari Ni som trodde att #metoo ebbat ut – icke! I dag kom de handels- och serviceanställda med sitt upprop #obekvämarbetstid. Och de kom ut i Handelsnytt!

Det som provocerar mig mest med att läsa uppropet och vittnesmålen om sexuella trakasserier och övergrepp inom branschen är allt överslätande. ”Boys will be boys”. ”Kunder är kunder”. Normaliserandet av detta beteende.

Att det är kvinnor som ska tåla sexuella trakasserier, inte att det är männen som ska ändra sitt beteende.
Att det på sina håll ses som en del av servicen att en butiksanställd ska vara trevlig och le mot en sex"skämtande” snubbe. Det kan ju leda till bra sälj!
Att det är kvinnorna som får skulden för att män inte kan bete sig.

Att läsa vittnesmålen gör mig illa till mods. Illamående. Rent fysiskt. Anställda gråter på lagret, känner ångest inför stängningar, rädsla att gå till jobbet, är rädda att jobba ensamma, har svårt att sova, de är unga och rädda att förlora jobbet om de säger ifrån. Kunder visar könet i provrummet samtidigt som andra inte vill ha hjälp av en kvinnlig anställd. Ignorerande (och i vissa fall bra) arbetsgivare.

Kunder, chefer, kollegor och väktare beter sig som praktarslen. Det är lätt att tappa tron på människan alltså. Men jag vill tro att något gott kommer av att alla berättar. Och läser. Jag vill tro att den största vinsten med #obekvämarbetstid och hela #metoo är att skulden och skammen flyttas dit den hör hemma. På förövaren. Inte på offret.

Det ingår inte i en butiksanställds/frisörs/florists arbetsbeskrivning att tolerera övertramp i servicens namn. Att le, vara trevlig och göra sitt jobb är inte lika med att det är fritt fram för kunders sexuella anspelningar eller trakasserier. Även om det leder till ett sälj.

Personerna bakom #obekvämarbetstid trycker på behovet av utbildning för arbetsgivare och fackliga företrädare om skyldigheter och rättigheter. Och utbildning till anställda om hur man ska hantera dessa kunder, detta slags kundbemötande. De vill se tryggare anställningsformer så att anställda vågar säga ifrån och inte håller käft för rädslan att förlora timmar. Jag instämmer. Och vill lägga till att minimera detta utsatta ensamarbete.

Och ni! Fortsätt berätta! I det återkommande tjatet ligger en kraft.

Linnéa Klint
Chefredaktör och ansvarig utgivare