Varje måndag är det dansfest på West Coast Ji erbugs i Göteborg. De kallar det för ”måndags- dansen”. Åsa Lundmark dansar tillsammans med Love Westman, som även han är Handelsmedlem och jobbar på en handelsträdgård.

På måndagar, efter att hon låst dörren till butiken Knapp-Carlsson, sätter sig Åsa Lundmark på spårvagn 10 som går upp till 1950-talsstadsdelen Guldheden. Där har dansföreningen West Coast Jitterbuggs sin lokal. Här håller hon nybörjarkurs i lindy hop med sin danspartner Janne. Ett 40-tal personer samlas i en ring kring dem. Vissa har dansat andra pardanser tidigare och för andra är det ett stort steg att hålla i en danspartner.

– Grundkurs är en av de svåraste kurserna man kan hålla eftersom alla är så olika och samtidigt gör något de inte provat på tidigare. Det kräver mer av en som pedagog, säger Åsa.

Därför fokuserar hon mest på att de ska ha roligt på nybörjarnivån.

– Jag försöker få dom att inte tänka så mycket på stegen och i stället lära känna musiken och dansa.

Att nybörjarkursen är förlagd på måndagar är ingen slump. När lektionen tagit slut börjar veckans höjdpunkt i föreningen – socialdansen. Belysningen dämpas och i hörnet av den stora salen spelar en DJ swingjazzskivor. Människorna som snart fyllt lokalen bjuder upp varandra till dans, precis som när det begav sig på 1930- och 40-talen i New York. Fast på den tiden behövdes inga DJ:s. De dansade rakt framför näsan på Ella Fitzgerald, Count Basies orkester och de andra swingjazzlegenderna.

Som nybörjare kan det krävas lite mod att gå på sin första dansfest, men då de redan är på plats stannar många kvar.

Åsa gick sin första grundkurs i lindy hop för sjutton år sedan och sögs snabbt in i dansvärlden. Hon reste världen runt på olika dansevents och lade alla sina semesterveckor på dansläger. Bara efter ett par år blev hon headhuntad till en av världens bästa och mest respekterade showgrupper i lindy hop – The Harlem Hot Shots från Stockholm.

– Jag satt hemma en dag vid mitt skrivbord när telefonen plötsligt ringde och en av medlemmarna i gruppen sa: ’Hej, vi har sett dig dansa, vill du komma upp och jobba med oss?’

Hon beskriver det som en rosa dröm som gick i uppfyllelse. Gruppen tränade på sina nummer varje dag. Åsa, som är utbildad på tillskärarakademin lagade också deras paljettskimrande showkläder. Men bara efter några månader i Stockholm kom hon till en ny insikt.

– Jag är ingen exhibitionist. Visst är det kul att vara med på uppvisning någon gång, men det är inte det som är motorn för mig. Jag dras till socialdansen, det fria och det kreativa.

Det krävdes också en del uppoffringar att leva som showartist. Hon berättar att flera av medlemmarna i gruppen sov på madrasser i samma lägenhet och åt havregrynsgröt för att kunna leva av dansen. Eftersom showgruppsjobbet var på halvtid började Åsa jobba i en Gudrun Sjödénbutik vid sidan av.

– Det var bra att jobba i butik då. Det gav mig en stabilare vardag, säger hon. Efter en tids funderande bestämde hon sig ändå för att flytta hem till Göteborg och göra lindy hop till ett fritidsintresse. Sina danserfarenheter delar hon med sig av som lärare i föreningen.

– När man hittat något som drar så starkt i en och ger en så mycket glädje så är det svårt att inte vilja dela med sig av det till andra, säger hon.

Knapp-Carlsson där Åsa jobbar är en av de få butikerna i Göteborg, kanske till och med den enda, där man fortfarande handlar över disk. Den lilla butiken som slog upp dörrarna för första gången 1910 säljer kantband, knappar, spännen och sybehör av alla tänkbara varianter. Lindy hop var det coolaste man kunde hålla på med under samma tid som butiken senast bytte inredning – år 1945.

– Jag älskar stilen från den tiden, säger Åsa.

Innan vintage blev modernt kom det många lindy hop-dansare till butiken för att köpa material till att få sina klädder att se mer retro ut.

En vanligare kund i dag är den blivande bruden som ska sy brudklänning. Ofta har de en bild med sig som förlaga och letar en specifik detalj. Det är bland det roligaste som händer på jobbet, berättar Åsa, för då får hon hjälpa kunden att tänka på nya sätt. För att sy klänningen de tänkt sig behöver de kanske sätta ihop ett dekorationsband själva, eftersom bandet de ser framför sig inte finns i verkligheten än. Det är precis samma sak som är roligt med att undervisa i dans.

– Jag får hjälpa andra att öppna ögonen och våga vara mer kreativa.

Cecilia Cromnow
Frilansjournalist
 

Fakta Åsa Lundmark

ÅLDER: 41.

BOR: Göteborg.

FAMILJ: Man och två barn.

I HÖRLURARNA: Ella Fitzgerald.

HAR ÄVEN DANSAT: Balett, jazzdans, gammeldans och salsa.

GILLAR OCKSÅ: Sömnad och segling.

Fakta Lindy hop

Lindy hop är en pardans som utvecklades parallellt med swingjazzen på de stora danspalatsen i Harlem i New York på 1930-40-talen. Till skillnad från de standardiserade ballroom-danserna i Let's Dance, har lindy hop skapats socialt på dansgolven och var den tidens streetdance. Många känner igen lindy hop på de akrobatiska lyften och kasten som man ofta ser på uppvisning eller i filmer från 1930- och 1940-talen. Lindy hop är i första hand en improviserad socialdans och akrobatik används bara till show.