De flesta har behov av att på något sätt definiera sig själva. I en ständig interaktion med omgivningen betraktar vi oss själva genom andras synande ögon. Detta gäller också våra jobb. Min forskning visar att vi inte bara har behov av att skapa vår egen uppfattning om vårt yrke – vi har också behov av att förhålla oss till omgivningens uppfattning om vårt yrke.

För handelsanställda är det vardagsmat med respektlösa kunder. Det kan handla om alltifrån att bli ignorerad när man hälsar till att bli utskälld eller trakasserad inför övriga kunder. Den låga yrkesstatusen och omgivningens nedvärderande syn på servicearbete är något som varje anställd tvingas förhålla sig till.

Man kanske skulle kunna tro att respektlöshet och nedlåtenhet från omgivningen leder till låg självkänsla bland servicearbetare. Så behöver det dock inte alls vara. Tvärtom ligger det ofta en utpräglad stolthet i att utföra ett bra arbete och många är måna om att poängtera vilken nytta de gör. Yrkesstoltheten kan också triggas av den låga statusen och fungera som ett slags försvar – en ”statussköld” – mot omgivningens fördomar. En stark yrkesidentitet blir här ett sätt att förhålla sig till det egna yrkets låga status.

Ett omvänt förhållningssätt är när servicearbetare i stället tar avstånd från sitt yrke och betonar sin distans till det. Många vill förtydliga att de pluggar vid sidan av eller att ”ett jobb bara är ett jobb”. Genom att framhålla arbetets tillfälliga karaktär eller att man har viktigare uppgifter i livet, försöker man även här försvara sig mot den låga statusen och vinna erkännande hos omgivningen.

Summa summarum: Samhällets syn på vårt yrke tycks påverka oss så starkt att vi medvetet eller omedvetet behöver förhålla oss till denna syn för att också kunna förhålla oss till oss själva.