Trots att de svenska sportklädesföretagen sedan flera år tillbaka har undertecknat uppförandekoder för att ställa krav på sina leverantörer har de fortfarande för dålig koll på om kraven efterföljs, enligt en rapport från Kampanjen Rena Kläder.
Team Sportia har till exempel knappt förbättrat sitt arbete med de sociala frågorna alls sedan kampanjens senaste granskning av företaget för fyra år sedan. Då hade företaget ingen uppförandekod och inga kontroller av sina leverantörer alls, enligt rapporten.
– Företaget tar det här frågorna på största allvar och vi är betydlig mer aktiva nu. Vi har en uppförandekod och vi har satt två av våra inköpare på sin agenda att kontrollera leverantörerna när de är ute. Vår ambition är att vi ska ha kontrollerat hela leveransstaben inom två år, säger Janne Willén, inköpsansvarig på Team Sportia som menar att företaget har skärpt sig betydligt den senaste tiden.
Kontrollen av Stadiums leverantörer sköts av företagets produktionschef Göran Larsén. Stadium har produktion i bland annat Kina, Bangladesh, Vietnam och Pakistan. Göran Larsén gör förannonserade besök i ett 40-tal fabriker per år då han går igenom en checklista tillsammans med fabriksledningen på respektive arbetsplats. Ett system som han tycker fungerar bra även om Stadium ofta är en av de små uppdragsgivarna.
– Vi är ofta så små i sammanhangen, kanske har 5 procent av en fabriks produktionsvolym, så det kan tyckas som att våra åsikter gör varken till eller ifrån, de är inte beroende av oss. Men jag gör vad jag kan för att föra en dialog och få tillstånd förändringar om det behövs, men det handlar ofta om ljusförhållanden, tillgång till toaletter, att dörrar av säkerhetsskäl ska kunna öppnas utåt och så vidare. Grova arbetsmiljöproblem och barnarbete accepterar vi inte, vi har sagt upp tio avtal den senaste tiden på grund av avvikelser mot vår uppförandekod.
Intersport har inga regelbundna kontroller utan en anlitar en agent i Asien som utför stickprovskontroller på fabrikerna. Hittills har det inte funnits någon rapportering om dåliga arbetsförhållanden uppger företaget. Intersports vd Fredrik Johansson menar att det har varit svårt att driva uppföljningsarbetet så länge varje Interportbutik har gjort sina egna inköp. Därför planerar nu företaget att centralisera inköpen och koncentrera leverantörerna till i huvudsak dem som är certifierade enligt internationella kontrollsystem.
– Vi är precis i ingångsfasen till det arbetet, men på sikt betyder det att vi får större kontroll över vilka leverantörer vi köper in ifrån, säger han.
Uppförandekoder är numera vanliga bland företag som inte själva har några fabriker och därmed ingen direkt kontroll över produktionen. Dokumenten innefattar vanligtvis krav och riktlinjer för arbetsmiljö, förbud mot barnarbete, brandsäkerhet, arbetstider, löner och fackföreningsfrihet. Frågor som utgår från internationella avtal som finns i FN:s arbetslivsorgan ILO:s konventioner om arbetsvillkor och rättigheter i arbetslivet eller FN:s barnkonvention.
Problemet med uppförandekoder är när de bara blir ett dokument som blir liggande, menar Stina Josefsson, ombudsman på Handels.
– Uppförandekoder kan vara ett bra arbetsverktyg för att följa upp arbetsförhållandena på en arbetsplats i ursprungsländerna. Men för att uppförandekoderna verkligen ska fungera krävs det att arbetarna på fabriken är medvetna om att de finns och att arbetarna har någonstans dit de kan vända sig om koderna inte efterföljs. Där brister det ofta.
Malin Eriksson från Kampanjen Rena kläder, en av de organisationer som ligger bakom rapporten ”B-laget: De svenska sportföretagen” som publicerades tidigare i somras förstår att det kan finnas vissa svårigheter för svenska sportklädesföretag att kontrollera varje fabrik i Asien, men menar att svenska återförsäljare ändå har ett stort ansvar för frågan.
– Mindre företag kan gå ihop och samarbeta med frågorna tillsammans med organisationer och fackförbund.