När Nidia Lovén vill köpa halstabletter på en liten tobaks- och spelaffär säger Rana Malki Yacoub till.
– Inte här! De har nog inte kollektivavtal.
Förtroendevalda Rana Malki Yacoub som till vardags jobbar på Hennes och Mauritz i centrala Stockholm, och Nidia Lovén som är frisör på Mohair i Solna, går runt i Farsta centrum. Med 15 000 färre handelsmedlemmar på ett år och en målsättning om att minst två av tio samtal ska leda till en ny medlem är de ute på Handels årliga uppsökarvecka, vecka sex, den trettonde i raden. De går oanmälda in i butik efter butik och pratar med anställda. De flesta vet vad Handels är. Alla vet inte vad kollektivavtal är. Många är inte medlemmar.
– Det är jättebra att facket finns och jättebra att det gynnar mig som inte är med – även om det är orättvist för de som är med. Men jag jobbar 75 procent och bor ensam. Jag har inte råd, det är inte så mycket jag kan göra. Men jag är inte jätteinsatt, och jag tror att många i vår ålder inte vet vad facket är, säger 21-åriga Johanna på Lagerhaus som inte vill säga sitt efternamn för ”man vet aldrig vem som läser tidningen”.
Från en stege längre bort i butiken frågar Monica Eriksson om det är från facket. Hon är med i Kommunal och vill byta. En medlem värvad. Men Rana Malki Yacoub tycker att det är svårt att värva på ställen man inte vet något om. Och personalen är stressad, chefer hänger över ryggen, man har ingen koll på vad som är viktigt på just den arbetsplatsen. Det man kan göra är att ge en aha-upplevelse, tycker hon.

En sväng in till ett jourlivs utan kollektivavtal och medlemmar. När de anställda jobbar ensamma och ska på toa får de låsa dörren och sätta upp en lapp, ”Kommer strax”. En av de anställda är inte med i Handels för att det helt enkelt inte blivit av att skriva ut blanketten. Nu får hon en och tror att hon kommer gå med. Det var ett tillfälle när hon önskade att hon var det, när hon inte fick semesterersättning. Hennes kollega pratar arabiska och Rana Malki Yacoub går igång. Hon lämnar ett översatt kollektivavtal innan hon går.
Fem förtroendevalda och en ”praktikantombudsman” är i Farsta idag. En van går med en ovan för att man lättare ska komma över blyghetströskeln. När väskorna har fått axlarna att värka och benen ömma träffas de för lunch och pratar om förmiddagen. Lars Österberg från Willys Länna är med för första gången. Han var lite nervös innan, men säger att bemötandet var mer positivt än väntat. Den stora snackisen är för hög avgift till fack och a-kassa.
– Det har nästan blivit trendigt att säga att det blivit dyrt. Det finns de som säger: jag hör vad du säger, men jag tjänar på att stå utanför och åka snålskjuts, säger Christian Stener, snart färdig ombudsman.
Bästa pratstartaren tycker han är att fråga om man är med i Handels, då brukar det rulla på. Bästa argumentet tycker han är sin egen historia, att berätta varför han själv blev medlem.
– Då är man trygg i det man säger. Och man slipper prestationsångesten över att använda alla argument man fått lära sig. Vi måste också berätta att det inte bara är när det händer något som facket gör saker, utan att till exempel löneökningarna bygger på att parterna kommer överens.

Med fisk och raggmunk i magen går uppsökarna vidare. På smyckeaffären Six jobbar Vivi Darwich. Hon är med i Handels, men är osäker om a-kassan. De pratar problem på arbetsplatsen och att Vivi Darwich fått färre timmar. Hon säger att hon klarar sig för att ”jag tack gode gud bor med min mamma”.
– Har facket varit inblandat, frågar Rana Malki Yacoub.
– Nej, mina vänner säger att de inte blivit bra bemötta av facket och att det inte gör något. Och så vill jag inte ringa dit, vill inte förlora mitt jobb, vill inte skapa dålig stämning på jobbet, säger Vivi Darwich.
Rana Malki Yacoub ger henne information om fackliga kurser. Hon skiner upp, ringer sin kompis på Team sportia lite senare och frågar om hon vill hänga med. Vivi Darwich tycker att Handels ska fortsätta att gå runt och prata med anställda.
– Vad snällt, vad coolt av er att komma hit. Jag har ingen koll, vet inte vilka rättigheter jag har. Nu har jag mer kött på benen. Jag brukar inte vara intresserad av sådant här, men det här var faktiskt intressant. Det gynnar ju en själv.
På Kahls the- och kaffehandel stöter man på Nina Saarnilahti. Hon jobbade på salladsbaren Wild´ n fresh när Hotell- och restaurangfacket satte den blockad för att få kollektivavtal i december 2006. Konflikten skapade löpsedlar i hela Sverige, och ägaren sålde till slut verksamheten. Nina Saarnilahti skulle ändå sluta. Ville komma bort från Göteborg. Hon är inte med i Handels.
– Helt ärligt. Jag har inte brytt mig så mycket. Som jag förstår det är det bra att vara med i facket för schyssta villkor och bra avtal, men jag har litat så mycket på mina chefer att jag inte behövt det. Sen har jag inte så jättebra intryck av facket, säger hon och avbryter en sekund för en kund som vill byta marmeladsort.
– Men de har bra värderingar.

Fotnot: Sifforna över antalet värvade medlemmar är inte insamlade än.