Dagen innan det blir känt att tusen heltidstjänster ska bort från Coop Sverige talar Kooperativa Förbundets styrelseordförande Nina Jarlbäck om medlemsnytta, sinne för service och den kooperativa idén. Konkreta detaljer om miljardbantningen i butiker och stormarknader befattar hon sig inte med.
– Jag sitter inte i Coop Sveriges styrelse. Men styrelsen i KF har gett Coops ledning sitt fulla stöd för förändringar som förbättrar lönsamheten. Bara när vi har lönsamhet kan vi göra medlemsnytta, säger hon.

Coop-personalens situation finns förstås ändå i tankarna hos Nina Jarlbäck som själv har jobbat fjorton år på Domus i Eskilstuna. Butiksarbete var hennes högsta dröm efter realexamen i mitten av 60-talet.
– Jag har alltid velat arbeta hårt och möta människor. Därför begärde jag att få jobb som affärsbiträde den enda gång i livet jag har besökt arbetsförmedlingen.
Medlem i Handels är hon fortfarande efter 40 år, fast hon har gått ur a-kassan. Hon betraktar fackligt medlemskap som en viktig princip.
– Det är en kombination av att ha egen nytta som medlem och en solidarisk handling mot alla andra. Starka fackföreningar är en tillgång för hela arbetsmarknaden, även för arbetsgivarna. Men jag vet att jag sitter på andra sidan i dag, säger Nina Jarlbäck som dock inte själv förhandlar med facket och därför fick godkänt av Handels ordförande för att bli kvar i förbundet när hon tog över klubban i KF 2002.

Vägen från golvet på Domus till toppen av näringslivet gick via politiska engagemang för socialdemokraterna i hemstaden Eskilstuna parallellt med allt tyngre uppdrag inom kooperationen. Som småbarnsmamma ropade hon på daghem åt alla, som kommunalråd vurmade hon för energifrågor. Kvinnan som fick statliga Energimyndigheten att etableras i Eskilstuna har prytt sitt tjänsterum i KF-huset med en maffig litografi av ett vattenkraftverk gjord av arbetarkonstnären Albin Amelin.
Energi behövs förstås när man ska göra karriär. Nina Jarlbäck beskriver sig själv som en person som alltid arbetar hårt. Hon är nyfiken, noggrann och i grunden social. Fast det sista håller kanske inte alla med om, inser hon.
– Ibland måste man också gå rakt på för att lösa en uppgift.
Som Domusanställd på 70-talet gick hon kurser om det som hon ser som det viktigaste inom kooperationen än i dag. Kurserna hette Sinne för service, Sinne för försäljning och Sinne för idén.
– Jag tror på idén att äga någonting tillsammans och att överskottet ska komma medlemmarna till godo. För att det ska bli ett överskott måste man både vara engagerad i människor och förstå att man är till för att sälja. Kopplingen mellan lönsamhet och medlemsnytta har tyvärr inte lyfts fram tillräckligt inom kooperationen.
KF-ordföranden anser att Coop Sveriges stora omställningsprogram med både sparåtgärder och nysatsningar borde ha genomförts för många år sedan. I stället gick KF 2002 in i det internationella samarbetet Coop Norden i syfte att skapa ett samnordiskt koncept som skulle möta en befarad invasion av utländska handelskedjor.

Det ter sig i backspegeln som en historisk dunderblunder. Marknaden för dagligvaror blev inte så internationell som strategerna tänkt sig. På nonfoodsidan ville svenska kunder inte ha de varor som Coops inköpare i Danmark skickade hit. Den blågula delen av koncernen gjorde jätteförluster och det blödande bolaget tycktes lägga mer pengar på fallskärmar till sparkade toppchefer än på renovering av fallfärdiga stormarknader. Konsumentföreningarnas medlemmar såg aldrig skymten av något överskott.

Nina Jarlbäck blev ordförande i Coop Norden 2005. Hon rensade upp bland avgångsvederlagen och drev på för att avveckla det skandinaviska fiaskoföretaget. Den 31 december 2007 blev KF åter ensam ägare till Coop Sverige och lade in en högre växel på resan mot lönsamhet.
– Jag tror på svensk konsumentkooperation. Coop Sverige och de lokala konsumentföreningarna agerar nu kraftfullt gemensamt, och genom KF har vi de finansiella muskler vi saknade inom Coop Norden. Vår stora utmaning i dag är att göra alla satsningar i en djup lågkonjunktur.

Hon framhåller att personalen har en oerhört viktigt roll för att få till stånd förändringar.
– Jag minns från min egen tid som affärsbiträde hur viktigt det var att känna stimulans i arbetet och stolthet över att jobba på varuhuset Domus. Men jag är fullt medveten om svårigheten att gasa och bromsa samtidigt.
Nina Jarlbäck hoppas att det även i framtiden ska gå att göra karriär från en startpunkt på kooperationens butiksgolv.
– Ett företag som vill ha medarbetare som trivs måste kunna erbjuda utvecklingsmöjligheter och kompetenshöjande insatser. Ett sådant företag ska vi vara, men jag lovar inget i detalj.

Minst tusen av dagens medarbetare har dock ingen framtid alls inom kooperationen. När storleken på Coop Sveriges varsel blir känd dagen efter vårt möte med Nina Jarlbäck mejlar hon ett tillägg där hon upprepar sitt fulla stöd för förändringsarbetet men beklagar situationen för dem som tvingas lämna företaget. Hon pekar på det omställningspaket som Coop erbjuder dem som slutar frivilligt, och som Handels förhandlare omedelbart dömt ut som för snålt tilltaget.
Utan tvivel nalkas vi en vinter där ett och annat sätts på prov. Sådant som stimulans i arbetet, sinne för försäljning och den kooperativa idén.