På grund av verksamhetens art på partihandelssidan i dag ges arbetstagaren i stort sett ingen individuell möjlighet att påverka sina arbetstider. Den enda påverkansvägen är genom lokal facklig organisation och dennas möjligheter att förhandla fram drägliga arbetstidsscheman.

Om ”vetot” försvinner finns stor risk att arbetsgivaren gör det bekvämt för sig och låter personalen täcka upp för bristande planering genom att lägga ut arbetstidsscheman som gör det svårt för de anställda att kombinera privatliv och arbete. Det blir inte ett lika stort incitament för arbetsgivarrepresentanter att anstränga sig för att åstadkomma en bra planering av verksamheten.

De flesta inom partihandeln arbetar heltid. Risken med borttaget veto är att det blir omöjligt för till exempel en småbarnsförälder att arbeta på ett lager på grund av arbetstider som inte går att kombinera med familjelivet. Detta står i strid med det samhälle vi vill ha där man inte skall vara utestängd från vissa arbeten på grund av sin sociala situation.

Deltidsanställda inom detaljhandeln kan ha nog så besvärliga arbetstidsscheman, men i och med att den tid de arbetar ofta inte täcker in 40 timmar i veckan finns det mer utrymme för fritid och att hantera sin familjesituation. De riskerar heller inte att i samma utsträckning som lagersidan tvingas till nattarbete eller (8-timmars) ständigt kvällsarbete. Därför kan man inte rakt av jämföra partihandel med detaljhandel när det gäller arbetstidsreglering.

Beträffande det problem arbetsgivarna upplever med olika OB-ersättning på olika lager för arbete på samma klockslag, föreslås att man i avtalet reglerar detta och fastställer vilka ersättningsnivåer som får tillämpas.