Jag vill utnyttja min sista krönika (i nuläget) här i Handelsnytt för att bena ut fenomenet som gjorde mig intresserad från början av att reflektera kring kunders beteenden i matbutiken. Allt startade med alla skämt som bara upprepas gång på gång, utan att någon skrattar. Inte ens personen som sagt skämtet.

Jag vill reda ut skämtet om att be om en ”Triss med vinst”. Min fråga är om inte evolutionen borde tagit hand om den här vitsen? Skämt överlever ju bara när de skrattas åt. Men ingen skrattar åt: ”Jag tar en triss också, med vinst”. Humorns blindtarm. Varför finns den kvar?

Många drar det här skämtet för att det är ett så tråkigt skämt. Någon slags metahumor, för att påpeka dess plågsamma tråkighet. Pappaskämtens urfader. Jag vet att det här är ett skämt som kunder drar när de köper en lott, medvetandes om skämtets förfärliga och självklara utfall. Ingen kommer skratta. På samma sätt skämtar folk ironiskt om att få följa med i resväskan när någon ska ut och resa. Det är ”roligt” för att det är så outhärdligt tråkigt.

Men det alla kanske inte förstår är att alla inte förstår att det är tråkigt. Nej, alla är inte med på noterna om att det här är ett skämt vi drar ironiskt, för att det komiska är hur tråkigt det är. Jag hörde det senast i går. En utav versionerna. Ja, det finns flera stycken. Triss-skämtet jag hörde då var en utav dem i kategorin ”skämt som inte riktigt är skämt, utan mest låter som hot”.

”Då kan jag ta en triss också, och se nu till att det blir en med vinst!” sa en kund till en kassörska. Inte med ett flin, snarare med en uppläxande blick och ett uppmanande tonfall. Ingen skrattade.

Men jag är inte bättre själv. Jag har aldrig aktivt försökt bidra till skämtets död. Kanske för att jag inte tror att det är så problematiskt, det är ju bara tråkigt. När vi sålt en storvinst i butiken har jag exalterat frågat vem som satt i kassan just då. När en kund frågar efter: ”En triss med vinst” svarar jag att: ”Jag tar en ur vinsthögen”. Eller ibland: ”Tror du verkligen att jag säljer storvinsten till dig? Den behåller jag själv.”

En epidemi och en evig förbannelse för alla mina älskade kamrater i kassan. Jag vet om att kundernas skämt inte är något enormt förtryck att hänga upp sig på. Det kanske till och med för många är vad som gör jobbet lite roligare. De torra odödliga skämten. Jag är, som många andra, bara fascinerad över hur ”en triss med vinst” klarar sig gång på gång. Trots att ingen skrattar.