I tio år jobbade Miyoung Kim Johansson på Gina Tricot i Västerås. Tio år som gav henne goda vänner, språkförståelse och arbetslivserfarenhet. Mot slutet förknippade hon dock jobbet med något helt annat – bråk, utfrysning och utbrändhet.

– Det var mitt första arbete i Sverige. Jag hade tur, fick praktik via arbetsförmedlingen och sedan snabbt fast jobb. Min chef trodde på mig och gav mig chansen, berättar hon när vi ses en kall och ruggig dag i centrala Västerås.

Miyoung Kim Johansson kom till Sverige från Sydkorea 2001. Hon följde med sin dåvarande man för att påbörja ett nytt liv i Sverige och Västerås. Bakom sig lämnade hon familj, vänner och staden Changwon.

– Omställningen var tuff. Svenskan var svår och jag kämpade med den i tre år. Under samma period fick jag barn. När jag började på Gina Tricot 2006 började bitarna falla på plats, säger hon.

På den tiden drevs Gina Tricot i Västerås som ett franchiseföretag. Butiken satsade på mångfald och erbjöd heltid tillsvidare till stora delar av personalgruppen. Konceptet var framgångsrikt. Försäljningen låg länge i topp bland Gina Tricot-butiker i landet, och verksamheten vann flera prestigefyllda utmärkelser.

– Jag har inte gjort allt rätt under mina år som företagare, men är det något jag värnat så är det personalen. Miyoung är en fantastisk tjej, arbetsam och vänlig. Vi jobbade ihop i tio år och enligt mig är hon som klippt och skuren för jobbet, säger Marianne Ohlson, som ägde Gina Tricot i Västerås i 16 år.

Butiken i city där Miyoung arbetade gick bra och 2011 öppnade man ytterligare en Gina Tricot-butik i köpcentrumet Erikslund utanför stan. Den inbördes konkurrensen mellan de två butikerna i kombination med hög hyra påverkade dock omsättningen.

I slutet på 2014 såldes Västeråsbutikerna. Framöver skulle de ägas och drivas av huvudkontoret.

– När butikerna såldes fick vi löften från huvudkontoret om att vi skulle få behålla våra timmar, berättar Miyoung.

Men när övertagandet blev verklighet sommaren 2015 var löftena inget värda. Dagen innan midsommar informerades de anställda om att alla kontrakt skulle skrivas om. Miyoung tvingades gå från heltid till 30 timmar i veckan. Flera andra fick ännu mindre. En mammaledig butikssäljare blev inringd och pressad att skriva på ett halverat kontrakt. Den dåvarande butikschefen blev anklagad för att inte klara av sina arbetsuppgifter, och sade till slut upp sig. Kort efter anställdes flera nya på fåtimmarskontrakt.

För Miyoung innebar det starten på en lång, tuff period. Samtidigt som hon fått mindre tid pressades hon att göra mer.

– Jag var tvungen att lära upp alla nya. Jag var som en chef utan att få något för det, säger hon.

Från att först ha blivit lovordad och tilldelats ansvar försvann hennes helgtider och extratimmar. Timmarna gick i stället till de nyanställda som hon arbetat hårt för att lära upp. Stämningen i personalgruppen blev allt sämre. Många vantrivdes.

Vid ett tillfälle blev Miyoung uppmanad att skriva på ett papper och erkänna att hon hade pratat illa om företaget framför kunderna, något Miyoung bestämt förnekade.

Hon fick även höra att den nya butikschefen pratade nedsättande om henne framför de andra. Miyoung kände sig utpekad och övervakad.

– Kollegor tyckte synd om mig, och höll med om att jag var utsatt, säger Miyoung.

Vid den tidpunkten vände hon sig till facket. Hon försökte få uppbackning av kollegorna, men många var rädda att bli straffade om de sa ifrån.

Handels ombudsman Ulf Bäcker representerade Miyoung i flera möten med Gina Tricots HR-avdelning. Han minns samtalen som ovanligt svåra.

– Hon hade sex månaders uppsägningstid, men de ville bli av med henne på stört. De var omöjliga att förhandla med, säger Ulf Bäcker och fortsätter.

– Som jag ser det försökte de med alla möjliga medel få folk att sluta. Tyvärr lyckades man också. Enligt min mening borde Gina Tricot verkligen se över sin personalpolicy.

Inför ett personalmöte lyckades de anställda trots allt ena sig. De var trötta på de hårda orden, på att aldrig få uppskattning. Miyoung konfronterade butikschefen.

– Hon sa att hon var ledsen för det, men att det var order uppifrån. Att hon hade varit tvungen att jobba så, säger Miyoung.

Trots försöken fortsatte problemen. Hon brottades med sömnproblem och var ofta yr. Arbetsgivaren tyckte att hon skulle sjukskriva sig, något Miyoung motsatte sig. Gjorde hon det skulle de vinna, tänkte hon.

I början på juni 2016, nästan två år efter att butikerna såldes till huvudkontoret, var orken slut. Hon sa upp sig från jobbet, lämnade Västerås och flyttade till Paris.

– I dag mår jag mycket bättre. Men när jag är i Sverige känner jag hur allt kommer tillbaka. Bara att se skylten får mig att må dåligt, säger hon och nickar bort mot gallerian och hennes gamla arbetsplats.

Miyoung är inte ensam. Sedan försäljningen har närmare tio medarbetare lämnat, flera av dem med mångårig erfarenhet inom Gina Tricot. Även butikschefen har slutat. Handelsnytt har sökt region- och HR-chef, men företaget hänvisar till vd:n.

Enligt uppgift till Handelsnytt kan mycket av problemen inom Gina Tricot spåras till när grundande Appelqvistfamiljen sålde sin ägarmajoritet till riskkapitalistbolaget Nordic Capital 2014.

En ny personalpolitik infördes där målet var att dra ner på heltider till förmån för fåtimmarskontrakt. Uppdraget att göra verklighet av strategin lades på mellancheferna. Personer som saknar kompetens, anser den tidigare franchisetagaren i Västerås.

– De styr genom management by fear. Under Appelqvistfamiljen hade Gina Tricot en stor känsla för personalen. Nu har man i stället systemsatt femtimmarskontrakten i absurdum, säger hon.

Miyoungs analys över vad som hände är också klar. Man vill ha bort erfaren personal till förmån för unga på färre timmar.

– Det var helt orättvist hur timmarna fördelades. Alla ville jobba mer, vilket automatiskt ledde till bråk.

När hon slutade styckades också hennes kontrakt upp. I stället för att ge tiden till den befintliga personalen anställdes två nya.

I dag vill Miyoung sätta punkt och gå vidare. Samtidigt hoppas hon att hennes historia ska få fler att våga säga ifrån. Speciellt inom en bransch som domineras av unga tjejer med otrygga anställningar.

– Jag vill aldrig mer jobba inom modehandeln. Gina Tricot behandlade oss inte som medarbetare. Men jag tror på karma. Förr eller senare kommer det att slå tillbaka på dem.

Fakta: Så gjorde vi

Handelsnytt har i arbetet med artikeln varit i kontakt tio personer. Både anställda som har arbetat eller som fortfarande arbetar inom Gina Tricot, men även fackligt aktiva och personer i arbetsledande ställning.

Vi har sökt regions- och HR-chefer, men fått svaret att det endast är vd:n som uttalar sig.

Fakta: Stämdes för LAS-brott

Handels har under hösten drivit ett fall mot Gina Tricot i Arbetsdomstolen där en mångårig anställd med femtimmarskontrakt ska ha nekats att gå upp i tid, trots att butiken nyanställde personer på fler timmar än henne. Stämningen, som rör en av kedjans butiker i Helsingborg, drogs nyligen tillbaka eftersom företaget hävdar att Handels stämt fel bolag. Nu väntar lokala förhandlingar.

Gina Tricot var under 00-talet och början av 10-talet en ekonomisk framgångssaga, men har på senare år kämpat med ekonomin. 2015 gick bolaget med 170 miljoner kronor i förlust. Kedjan har i dag drygt 90 butiker i Sverige.