Handelsnytt har tidigare skrivit att varken kollektivavtal eller lagar gäller på Stuvbutiken – utan egna påhittade regler, ”specialare”, som vd:n för butiken kallar det. Då handlade det om anställda från Rumänien och Ungern.

Nu handlar det om anställda från Sverige. Med hjälp av bland annat inspelningar och intervjuer med Sara, Erik, Karl och Berit framträder en arbetsplats där kravet på absolut lojalitet med ledningen går före allt. För den som ifrågasätter, går till facket, vill vara föräldraledig eller blir sjuk väntar hot om uppsägning och utfrysning.

För Sara blev det väldigt konkret när hon skadade foten och blev sjukskriven från jobbet av en läkare. Stuvbutikens ledning tyckte annorlunda. De krävde att Sara skulle arbeta. Men med gipsad fot kunde hon varken gå eller köra bil. Så Sara blev hämtad.

– Rita ett badrum åt en kund, sa de. Jag hade aldrig gjort det.

Hon försökte. Men fixade det inte. Benet gjorde ont och hon ville hem. Hon gick till ledningen.
– Det svartnade i ögonen. Du måste. Jag kan sparka dig på stående fot, skrek personen, minns Sara.

Sara rusade ut ur rummet gråtandes. Senare fick hon en varning: ”Du brister i lojalitet mot företaget: När du hade gipsat foten vägrade du att arbeta sittande när företaget hamnat i en akut kris på grund av din skada” står det på pappret.

Sara används också som ett avskräckande exempel för de andra anställda.
– Cheferna ifrågasatte hennes sjukskrivning. Sara borde jobba. Det var hennes fel att hon skadat sig. Hon hade inte varit försiktig, vilket vi uppmanades att vara, säger kollegan Karl.

Det var inte första gången arbetskamrater skällts ut framför Karl. Det gjordes alltid på så kallade stormöten när den som kritiserades inte var där.
– Man satt och bet sig själv i läppen för att inte säga någonting. Det var fruktansvärt. Men man vill inte ha ett helvete själv. De styr enligt management by fear-principen. Man gick in i en bubbla och skötte sitt. Det var enda sättet.

Karl förstod tidigt att det gällde att jobba hårt och inte ställa frågor.
– Var man oumbärlig fick man vara i en fredad zon. Men hände minsta lilla gällde inte det längre, säger han.

För Erik hände det när han ville vara föräldraledig, tre veckor under en sommar. Stuvbutiken sa nej. Verksamhet krävde att just han var på plats. Erik anpassade sig så långt det gick. Det räckte inte. Han omplacerades till en tjänst med mindre ansvar. Sedan varslades han om uppsägning.

Erik tog mod till sig och gick till facket. Efter fackliga förhandlingar togs uppsägning tillbaka. Men utfrysningen satte ingång på allvar. Ledningen hälsade inte. Han bjöds inte på julfesten. Fick inte nyhetsbreven där det bland annat stod vilka kommande kampanjer butiken skulle ha. Till slut mådde Erik så dåligt att en läkare sjukskrev honom. Det godtog inte Stuvbutiken. På en inspelning som Handelsnytt tagit del av uttrycks det tydligt.
– Det är jag som bestämmer om du är sjuk och om du ska få sjuklön.

Karl såg hur Erik behandlades.
– Han blev så nedtryckt att jag trodde att han skulle ta livet av sig. Jag kunde inte vara tyst längre.

Senare drabbades även Karl av sitt ifrågasättande. Han kallades till ett möte med ledningen och fick höra att han hade hela personalen emot sig. Det borde han fundera på.
– Jag blev jätteledsen och förstod ingenting.  Jag blev tyst och kände mig hemsk.

Berit är också en av dem som inte höjt rösten.
– Jag kände mig som en ynkrygg som inte stod upp för mobbade kollegor och för att jag inte vågade ifrågasätta mer. Man var rädd. Ledningen körde på som en bulldozer. De plöjde fram sin väg. Det fanns ingen empati, säger hon.

Fackets stämning av Stuvbutiken ledde aldrig till Arbetsdomstolen. Det blev en förlikning i stället. Erik fick ersättning, men förlorade jobbet.

Fotnot: De intervjuades namn är påhittade. De intervjuade har jobbat eller jobbar nu på Stuvbutiken.