Den 30 juni i år ska Riksbanken ha fått in 1,7 miljarder mynt och det känns som om ungefär 80 procent av dem hamnar i just min kassa varje gång jag jobbar. Snart får jag väl skaffa mig en skottkärra för att få med mig kassalådan (detta är också en fingervisning till potentiella rånare – försök inte ens, ni kommer bara att få ryggskott).

Äh, visst överdriver jag, men de flesta som jobbar i kassan längtar nog till att det ska vara över. Fortfarande saknas nästan 200 miljoner av de där 1,7 miljarderna, vilket väl i och för sig inte är så konstigt. Ingen vill ju ha dem! Riksbanken själva (för övrigt också upphovsmakare till detta ståhej) har inga kontor dit man kan komma med sina utgående slantar, många växlingskontor har infört avgifter för just mynt och de flesta banker verkar tycka att det där med kontanthantering, det är ju bara sååå 90-tal. Är inte bankens inställning till kontanter som ett nödvändigt ont ganska fascinerande? Eller så är det väl något som ligger i tiden. Titta bara på postens inställning till post. Hoppas bara att apoteken inte hänger på trenden och slutar sälja medicin utan överlåter också det till handeln. Hm… Eller det har de visst redan gjort.

Kvar blir alltså vi i butikerna som verkar få ta största smällen vid det här pengabytet. Det skapar köer, en del matematiska bryderier och en hel del frustration. Många butiker har infört begränsningar på hur många mynt man får betala med, men det ställer till det för kunderna som i sin tur tar ut sin missräkning på oss i kassan. Visst, det här bytet har varit på gång länge och man kan tycka att folk borde haft tid på sig att tömma sina skattkistor, men ni vet hur det är – sent ska syndarn vakna!

Jag kan hålla med om att kontanter känns lite förlegat i plastkortens tidevarv. Till och med lite ofräscht, alla som rengjort en mynträknare vet precis vad jag menar! Men de finns ju där och någon måste ta hand om dem. Tråkigt bara att bankerna som väl borde ha resurserna verkar tycka att denna ”någon” helst ska vara någon annan. Och alla vill ju inte betala med kort. Tycker det känns lite läskigt när pengarna liksom bara swishar iväg. Och visst känns pengar mer på riktigt när man kan se och ta på dem?

Själv har jag en stor påse med mynt som man verkligen både kan se och ta på. Och som jag snart måste göra mig av med. Så ser ni en tjej med kinder utputande som en hamster så är det jag som växlat in mina gamla 1-kronor i närbutikens tuggummiautomat.