Eftersom Alice Bah Kuhnke tycker att hon har hela världen för sig själv mellan 5 och 9 på morgonen bjuder hon på frukost klockan 7 hemma i lägenheten. Rättvisemärkt pulverkaffe, grovt bröd, ost från Coop. Med en vattenkokare och ett blöjpaket i famnen står Alice Bah Kuhnke mellan två jobb. I början av året lämnade hon arbetet som generalsekreterare på Rättvisemärkt för att vara föräldraledig med sin andra dotter. I januari nästa år blir hon chef på Koopi – kooperationens institut för opinionsbildning och samhällskontakter – för att skapa opinion, debatt och nytt liv i kooperationen.

Alice Bah Kuhnke är uppväxt i den småländska byn Horda. Från pappa Jimi, född i Gambia, fick hon fattigdoms- och demokratiperspektivet. Från sin småländska mamma Ulla fick hon lära sig att allt inte är svart eller vitt. Alice Bah Kuhnke gick på friidrottsgymnasium, men en knäskada grusade hennes dröm att bli världsbäst på 100 meter. Hon sökte sommarjobb på tv, blev programledare på Disneyklubben. Åtta år och en egen pratshow senare lämnade hon sin 100 000 kronors månadslön och började läsa statsvetenskap och internationella relationer. 2004 blev hon generalsekreterare för Rättvisemärkt.
– Tv är ett flyktigt medium. Jag tror mer på möten ansikte mot ansikte. Jag attraheras av folkrörelsetanken, av att samla och organisera människor för att förändra.
Rättvisemärkt är en varumärkning som garanterar att de som odlat råvaran fått skäliga löner, att inget barnarbete förekommit och att de anställda fått organisera sig fackligt. Själv är Alice Bah Kuhnke med i Tjänstemannaförbundet HTF. Hon är med ”av gammal hävd, egentligen ett konservativt sätt som talar mot min ungdom”.
– Jag bråkar väldigt mycket med kompisar som inte förstår varför man ska vara med i facket. Längre tid tog det tydligen inte att glömma bort vad den fackliga organiseringen betytt för Sverige. Det behövs organisering också i utvecklingsländerna. Till exempel kan den som är läskunnig sprida information om arbetslagar och regler.

Utöver kraven om mänskliga rättigheter i arbetslivet betalas en premie ut till de rättvisemärkta odlarna som till exempel kan gå till att bygga skolor och sjukhus.
– Handel är en grundsten till att bekämpa fattigdom och bidra till demokratisering. En fattig bonde i ett utvecklingsland kan kanske varken läsa eller skriva, det han kan är att odla bananer. Att exportera dem är hans enda chans att försörja sin familj, och låta barnen gå i skolan istället för att arbeta. Långsiktigt utvecklas hela landet av det.
Under Alice Bah Kuhnkes tid på tronen har det blivit trendigt att fika rättvisemärkt. Rätt utveckling, tycker hon och menar att som konsument spelar ens val roll – efterfrågan styr utbudet. Butiksanställda har också en roll, tycker hon.
– Butiker är mötes- och handelsplatser för hela världen. Det är en oerhört viktig arbetsplats, scenen för alla dessa möjligheter. Jag tycker att de anställda kan ställa högre krav på vad de säljer, det handlar om hur man vill tjäna sitt levebröd.
I augusti fick Rättvisemärkt facklig kritik för att de inte står för schyssta villkor hela vägen – de ställer inte krav på kollektivavtal i förädlingsledet, alltså på till exempel de kafferosterier i Sverige som förädlar bönorna till kaffe. Inte heller i nästa led, i butikerna som säljer varorna.
– Rättvisemärkt ska skapa bättre förutsättningar i utvecklingsländer, det som sker i Sverige ingår inte i det vi ska göra. Helst skulle vi vilja skapa fred i hela världen, men hur stor del av kakan kan man ta? Vi är inte universallösningen.

Plötsligt börjar Bessie gny i sängen. Maken Johannes är ledig i dag och tar upp henne, kommer ut i kalsonger och håret på ända, matar henne med katrinplommonpuré. Mitt i morgonstöket ska storasystern Billie till dagis. Alice Bah Kuhnke får en puss, ett hej då och ett ”jag älskar dig” av henne. Dagarna som föräldraledig styrs helt av barnen.
– Plocka blöjor och bajs, koka gröt, muta och hota, laga mat, bajs och bad.
I januari till augusti ska Johannes vara föräldraledig. Då börjar Alice Bah Kuhnke på Koopi för att vara ”en pinne i stjärten på de stora aktörerna”. De måste profilera sig mer som kooperativ och visa på fördelarna, menar hon.
– Hos de flesta människor är kooperation en vacker tanke, men något besudlad. Grå. Mossig. Sossig. Det ska bli spännande att ta bort besudlingen och göra kooperationen så modern som den faktiskt är. Det har blivit med kooperation som med feminism och mänskliga rättigheter – ord som låtit sig definieras av några få.
Hon ser ljust på framtiden för kooperativa företag och säger att de ökar, bland annat som föräldrakooperativ. Hon tror att den eftersläpande handeln kan komma att haka på.
– Att medvetenheten och konsumentmakten ökar är en ypperlig förutsättning för kooperativa butiker. Kunderna kan vara mer delaktiga där, genom medlemsråd som påverkar bland annat utbudet. Jag tror verkligen att man kan förändra Sverige genom kooperativt företagande och konsumenters delaktighet.

Alice Bah Kuhnke försöker leva som hon lär. Visserligen har hon aldrig köpt rosor till Johannes, men om hon gjorde det skulle de vara rättvisemärkta. Helst dricker hon vatten och mjölk, men när hon serverar vin är det Rättvisemärkt. Handlar gör hon på kooperationen. Hon säger att hon är en medveten och frågvis kund, att hon kan vara en ”pain in the ass”.
– Men det är nästan oförsvarbart att jag lever som jag gör. Det jag gör är så lätt. Jag borde ju… Jag läste till exempel om att bo i ekobyar, det går att leva på ett annat sätt.
I dag ska Alice Bah Kuhnke träffa några av hennes blivande arbetskamrater på Koopi. Hon plockar upp kexsmulorna efter Bessies frukost, klär på henne sparkdräkten för besöket på barnavårdscentralen som Johannes ska gå på. Hon tar miljöbilen till sin blivande arbetsplats.