Ny rapport: ”Ofoget visstid måste bort”
De otrygga jobben har ökat och blivit allt osäkrare. Nu finns det siffror som bevisar det. Handels har släppt en ny rapport.
Rapporten ”En dålig affär. En studie av otrygga anställningar i detaljhandeln” visar hur anställningsformerna förändrats i detaljhandeln från 1990 till 2015. Slutsatsen är att de otrygga anställningarna ökat kraftigt. 2015 saknade 74 procent av de anställda i detaljhandeln en fast tjänst på heltid.
De tidsbegränsade anställningarna för arbetare i detaljhandeln har ökat från 12 till 28 procent. Majoriteten, 80 procent, har de mest otrygga formerna, det vill säga tim- och behovsanställningar. Dessa ökade efter 2007, samtidigt som vikariat och provanställningar minskade. 2007 var också året som allmän visstid infördes. För allmän visstid behövs inte skäl för anställningsformen anges.
– Allmän visstid måste bort. Fler inom fackföreningsrörelsen behöver bry sig om problematiken och göra de otrygga jobben till sin huvudfråga. Då får vi genomslagskraft. Vi kommer fortsätta vårt jobb, både i avtalsrörelsen och med att påverka politiska beslut, säger Susanna Gideonsson.
Deltiderna har också ökat. 64 procent jobbade deltid 2015. Även de korta deltiderna på 1-19 timmar i veckan har ökat.
Handels har också tittat på skillnaderna mellan män och kvinnor. Fler kvinnor än män har otrygga anställningar, men en tydlig trend är att männen allt mer går mot kvinnornas arbetsvillkor – färre heltider och fler deltider.
– Det är ett exempel på hur de otrygga jobben sprider sig, säger Susanna Gideonsson.
En tillsvidareanställning behöver inte betyda trygghet, visar den enkätundersökning bland Handels skyddsombud som ingår i rapporten. Var fjärde skyddsombud på en arbetsplats med många tidsbegränsade anställningar säger att är det vanligt med ett tillsvidarekontrakt på noll eller få timmar. Sedan skrivs tillfälliga kontrakt på de extra timmarna.
De berättar också att tidsbegränsade anställningar staplas på varandra och att arbetsgivare anställer trots att det finns anställda som vill ha fler timmar. Det utifrån motiveringen att de behöver ”fler huvuden att bolla med”.
Skyddsombuden vittnar också om konsekvenserna av de otrygga jobben. Det handlar om konkurrens om timmar och stressrelaterade sjukskrivningar.
– Att anställa på otrygga jobb är inte hållbart i längden. Även arbetsgivarna tjänar på att återgå till att normen för en anställning är tillsvidare och på heltid, säger Susanna Gideonsson.
Fakta
Handels förslag på åtgärder:
Ta bort allmän visstid i las, lagen om anställningsskydd, och kollektivavtal.
Ändra las så att nedskärningar i anställdas arbetstidsmått likställs med arbetsbrist. Då gäller reglerna i las vid uppsägning, exempelvis turordningsregler och uppsägningstid.
Inför regler i kollektivavtalet för när och hur tidsbegränsade anställningar får användas.
Bakgrund:
Rapporten är baserad på statistik från Statistiska centralbyrån. Statistiken är från första kvartalet respektive år, från 1990 till 2015. Handels skyddsombud har också svarat på en enkät om anställningsförhållanden och arbetsmiljö. Av 2051 tillfrågade svarade 710. 507 svar har undersökts närmare.
Fakta
8 av 10 har de mest otrygga jobben
Andelen tidsbegränsade anställningar för arbetare i detaljhandeln har ökat från 12 procent 1990 till 28 procent 2015.
Av de tidsbegränsade anställningarna har de otryggaste formerna ökat från 40 procent till dryga 80 procent. Vikariat och provanställningar har minskat, från 60 procent av de tidsbegränsade anställningarna till 20 procent.
Deltidsanställningarna ökar – nu drabbas männen också
Andelen deltidsanställda som jobbar under 35 timmar i veckan har ökat från 53 procent till 64 procent. 69 procent med Statistiska centralbyråns nya mått för deltid, som utgår ifrån frågan om man jobbar hel-eller deltid.
Även de korta deltiderna på 1-19 timmar i veckan har ökat. Från strax under 30 procent till nära 35 procent.
Männens deltidsarbete har gått från 20 procent till 50 procent. Kvinnors deltidsarbete är 70 procent.
Männens heltider har minskat från 70 procent till 40 procent.
Fotnot: Gäller arbetare i detaljhandeln och åren som jämförs är 1990 och 2015.
