Förra gången sänkta eller frysta lägstalöner var på tapeten handlade det om att ungdomar skulle komma in på arbetsmarknaden. Men påståendet att sänkta eller frysta lägstalöner skulle leda till fler jobb saknar stöd i såväl internationell statistik som i tidigare forskning. Arbetsgivarna anställer inte för att det är billigt. De anställer för att de har behov av arbetskraft.

Att sänka anställningskostnaderna för en viss grupp har heller inte fungerat i praktiken. Ett exempel på det är sänkningen av arbetsgivaravgiften för unga. För oavsett vad arbetsgivarsidan påstår så är och förblir den sänkningen ett stort misslyckande. Siffror från SCB:s arbetskraftsundersökning visar att andelen unga i handeln inte ökade under de år som subventionen existerade. Om något som motsvarar en lönesänkning på 2 500 kronor inte ger fler jobb, hur ska då en frysning av lägstalönerna göra det?

Frysta lägstalöner är detsamma som en lönesänkning. Detaljhandeln är en bransch med väldigt hög personalomsättning och cirka en tredjedel av personalstyrkan förnyas varje år. De flesta nyanställda hamnar på lägstalön eller väldigt nära lägstalön, vilket innebär att vi under ett treårigt avtal skulle se en ordentlig sänkning av löneläget i branschen som helhet. Till det ska man lägga till att deltidsarbete är väldigt vanligt i detaljhandeln, vilket gör att väldigt många inte kommer upp i en heltidslön. Att som Svensk Handel utgå från en heltidslön med ob-tillägg ger en långt ifrån rättvis bild av hur verkligheten ser ut. Butiksanställda är vare sig garanterade en heltidslön eller ob-tillägg vilket gör att den faktiska inkomsten ofta hamnar betydligt lägre än i Svensk Handels exempel.

Vi vill precis som Svensk Handel höja handelns attraktionskraft och behålla kompetent personal. Men då behöver vi ha en lönenivå som gör att handeln kan konkurrera med andra branscher. Det är något som alla vinner på, oavsett om man är arbetsgivare, arbetstagare eller kund.