IF Metalls avtal som slöts den 26 mars innehåller löneökningar på 3,2 procent på 22 månader. De avtal som natten till onsdagen träffades av LO-facken Livs och GS innehåller samma modell, vilket förstärker dess karaktär av märke för årets avtalsrörelse.
– Sifferexercisen är inte det viktiga, men värdet av avtalet är en bra utgångspunkt, säger Handels förhandlingsledare Tommy Tillgren.
Han påpekar att industrins avtal innehåller fler inslag än de procentuella löneökningarna och att man därför inte kan överföra siffrorna rakt av till Handels avtal.

Handelsnytt har trots det försökt beräkna ungefär hur stora löneökningar Handels avtal bör innehålla för att vara jämförbara med industrins och dessutom innehålla en låglönesatsning för detaljhandeln.
Större delen av pengarna i industrins avtal betalas ut i slutet av perioden, men siffran kan ändå översättas till en löneökningstakt på 1,75 procent per år.
Både fack och arbetsgivare i handeln har hittills signalerat att de är inriktade på en avtalsperiod som baseras på hela år och alltså varar 12, 24 eller 36 månader. Om industrin ska bevara något av den normerande status som fack och arbetsgivare hittills har varit överens om ligger det nära till hands att gissa att handelns avtal denna gång blir 24 månader långa.

Med industriavtalen som märke skulle ett tvåårigt avtal för partihandeln innehålla löneökningar på 3,5 procent. Det motsvarar 835 kronor på två år eller 417 kronor på ett år, vilket är två tredjedelar av Handels ursprungliga krav.
För detaljhandelsavtalet är fackets lönekrav dock högre i enlighet med den låglönesatsning som LO-förbunden gemensamt kräver i årets avtalsrörelse. I detaljhandeln kräver Handels 745 kronor på ett år. Om även detaljhandeln skulle få ut två tredjedelar av sina krav blev det 499 kronor på ett år eller 998 kronor på två år. Butiksanställda skulle då få ett lönelyft på nästan 5 procent på två år. I procent skulle det vara betydligt mer än vad industriarbetare får. Svensk Handels vd Dag Klackenberg sa till nyhetsbyrån TT den 16 mars att han är beredd att ge detaljhandeln högre löneökningar i procent än vad industrin får. Löneutrymmet är också rimligen större i den välmående handeln än i den krisdrabbade industrin.
Svenskt Näringslivs vd Urban Bäckström hävdade dock på onsdagen att industrifackens löneavtal måste ses som ett tak för alla återstående förhandlingar. Organisationen motsätter sig bestämt låglönesatsningar som ger högre löneökningar till avtalsområden som detaljhandeln.
– Det har vi varit tydliga med från början, säger Svenskt Näringslivs presschef Peter Isling till Handelsnytt.
Vilken makt har Svenskt Näringsliv att hindra att ett medlemsförbund som Svensk Handel sluter ett avtal som ger högre löneökningar än industrin?
– Vi har en samordning där vi har en gemensam syn på vad som är rimligt. Sen är det upp till varje förbund att förhandla, säger Peter Isling.
Anklagelserna från Handels ordförande Lars-Anders Häggström att Svenskt Näringsliv hindrar Svensk Handel att förhandla fritt är enligt Peter Isling ”tagna ur luften”. För Handels är låglönesatsningen för butiksanställda en mycket viktig fråga. Ulf Eliasson på Ikea i Haparanda, som sitter i förhandlingsdelegationen för detaljhandeln, uttrycker det så här:
– Jag kan inte tänka mig att komma tillbaka till mina medlemmar och säga att vi inte har lyckats minska klyftorna till industrin. Våra löner ligger tio år efter deras, säger Ulf Eliasson som vet vad han talar om.
– Jag var själv metallare för tio år sedan och hade då högre lön än jag har i handeln i dag.
Hela LO står bakom Handels i kraven på en låglönesatsning för detaljhandeln och har lovat att ge stöd om det skulle bli konflikt. Särskilt viktig är frågan för förbund i andra låglönebranscher, som Hotell- och restaurangfacket och Kommunal.

Förhandlingarna mellan Handels och Svensk Handel fortsätter under torsdagen.