Ett proffs knackar dörr

4 februari 2010 Det är lite som ett skådespelarjobb, det här med att vara
medlemsvärvare. Först har man rampfeber. Eller värvar­ångest, som de kallar det. Men snart släpper alla spärrar.

– När man börjat jobba sjunger man upp sig, som en operasångare. Sen rullar snacket. De sista timmarna går man på autopilot, säger Mikael Höglund.
Mikael Höglund i Stockholm är en av Hyresgästföreningens drygt 100 medlemsvärvare som jobbar heltid med att knacka dörr eller ringa hem till folk. Klockan är två på eftermiddagen och hans arbetsdag har precis börjat. Dagarna brukar börja med en kortis på kontoret vid Globen. Han har inget arbetsrum utan ett skåp, och får använda någon av datorerna som står på rad som i en skolsal.

Han sätter sig, lägger vänster ben över höger, skriver ett mejl med pekfingrarna.På anslagstavlan hänger listor till allmän beskådan över hur många medlemmar var och en av värvarna fått med. Känsligt?
– Nä, värvare är tävlingsmänniskor, säger Mikael Höglund.
Han gör sig redo för att åka ut och värva, lägger en burk handservetter i väskan för att använda efter alla smutsiga handtag. En pizza, cigg och ett toalettbesök så att han inte ska behöva låna någons toa. Sen tar han bilen till Granbacksvägen i Tyresö. Han har tagit reda på vad som är hett i kvarteret. Bra att berätta är att Hyresgästföreningen tycker att hyresvärden ska låta bli att höja hyrorna eftersom den kommunala värden i området inte gjort det.
– Man får anpassa snacket efter vad som intresserar den man pratar med. I en del fall blir det om hyresnivåerna, med andra juristhjälp, med unga kanske jag tar upp att man får billiga biobiljetter om man är med.

Mikael Höglund ringer på dagens första dörr. Pling plong. Trots att det hörs att folk är hemma öppnar ingen i lägenheten. Han går en trappa upp.
– Man får kondis av det här i alla fall, pustar han.
En kvinna öppnar på våningen ovanför, märkbart stressad av att hunden försöker springa ut. Mikael Höglund visar legitimationen som visar att han kommer från Hyresgästföreningen och presenterar sig.
– Näe, jag planerar att köpa lägenhet inom något år, säger kvinnan.
– Du kan gå med ändå, det är bara fem dagars uppsägning på medlemskapet.
– Jag har det jävligt taskigt ställt ekonomiskt.
Mikael Höglund avslutar värvningsförsöket och dörren stängs.
– De två senaste åren har det blivit fler som säger att de inte har råd.
Huset lämnas utan någon ny medlem.
– Man får inte tjata på folk så de tycker man är värre än Jehovas vittnen.
Han tar bilen till Pluggvägen. Kylan plågar, han värmer fingrarna framför bilfläkten innan han går ut. Här blir det svårare att värva tror han. Här är det redan klart att det inte blir någon hyreshöjning.
– Konstigt nog är det lättare att värva där Hyresgästföreningen misslyckats. Där värden är piss, underhållet dåligt, hyrorna höga. Annars säger de "vi har det bra och behöver inte gå med".
Flätan av hans långa hår, som hans fru gör varje dag, vippar i takt med att han går trappa upp och trappa ner i de aprikosa trappuppgångarna från 60-talet.
– Man går i trappor, står och bär hela tiden. Många får problem med rygg, nacke och knän. Jag kan tycka att alla chefer skulle med ut för att se hur det är.
I nästa dörr öppnar Yunnus Ayhan. Han bor i andra hand, och tror att han inte har någon nytta av att vara medlem.
– Jo då. Min dotter fick juridisk hjälp när hon bodde i andra hand och blev anklagad för att ha förstört hallen. Och man får biobiljetter för 69 spänn, säger Mikael Höglund.
Yunnus Ayhan vill fundera. Kvällens klena utdelning av nya medlemmar kan vara pressande för en värvare. De är inte garanterade en enda krona i lön, allt de får baseras på hur många de värvar. Lyckas man värva 40 medlemmar i månaden via dörrknackning tjänar man strax över 15 800 kronor före skatt. Personalomsättningen är hög.
– Att börja varje månad med noll kronor i inkomst är psykiskt väldigt pressande. Frånvaron av grundtrygghet gör att många inte pallar. Men egentligen är det ett jävligt rättvist system. Det speglar hur mycket man presterar.

Stora rökpuffar av kylan kommer ur Mikael Höglunds mun när han går mellan husen. Värvarna knackar dörr en och en. Det är ett ensamt jobb. Ibland riskfyllt. De har överfallslarm, och har lärt sig självförsvar.
– En gång såg jag en laddad pistol i en lägenhet. Men det var nog inte mig man väntade på.
För att göra jobbet trevligare brukar han åka ut tillsammans med någon arbetskamrat. De går från varsin gatuände tills de möts.
– Man kan bli lite låg annars. Och händer det något vet man att någon undrar var man är. Vi som är fackligt engagerade tycker att det är direkt olämpligt att 25-åriga tjejer går runt. Men det går samtidigt emot jämn könsfördelning, så i stället för att knacka dörr får de ringa folk.
Men oftast tycker Mikael Höglund att han blir bra bemött när han knackar på. Han bjuds inte som oftast på fika, men heller ingen dörr i ansiktet.
– Man får en positiv syn på människor. De är oerhört mysiga och man får höra många historier. På något sätt är det lite livsbejakande.
Hyresgästföreningens siffror visar att 15 000 hyresrätter i Stockholm ombildats till bostadsrätter de senaste två åren, så medlemstalet har minskat. Ändå är en större andel av de som bor i hyresrätt med i föreningen. Hur Hyresgästföreningen lyckas när andra folkrörelser som facket tappar, tror Mikael Höglund främst beror på att de har professionell värvning, som han kallar det.
– Vi är heltidsanställda och har bra kompetens. Någon gång om året har vi kurser om till exempel säljträning och kroppsspråk. Och till skillnad från facket söker vi upp folk mer aktivt, och på tider när de är hemma och är lediga.

Andra bidragande orsaker till medlemssiffrorna kan vara den jämförelsevis låga månadsavgiften på 80 kronor, och att den betalas per hushåll, inte per medlem. Ett plus är också att föreningen är partipolitiskt obunden, tycker han.
– Och jag blir glad om du skriver att vi gör ett komplicerat jobb. Det finns någon jävla bild av att detta inte är ett riktigt jobb, att det bara är att ringa på och fråga om man vill gå med. Men man måste kunna Hyresgästföreningen, veta hur hyresförhandlingar går till, vad man kan få för juristhjälp. Det är komplicerad information man sitter på för att göra detta jobb bra.

Mikael Höglund ringer på sista dörren klockan nio, har han värvat tre eller fler medlemmar en kväll är han nöjd. Han är hemma i sin egen hyresrätt halv tio.
– För mig är detta det perfekta jobbet. Jag gillar inte att ha chefer i närheten, och gillar att vara vaken på nätterna. Min fru jobbar också sent, i hemtjänsten. Hon kommer hem halv elva, då äter vi kvällssupé tillsammans.

Linnéa Klint
08 725 52 42