– Vad betyder egentligen solidarisk lönepolitik?
Handelsklubbens färskaste medlem, Erik Karlsson, har svårt att svara på hur viktig han tycker den solidariska lönepolitiken är eftersom han aldrig har hört begreppet. En och annan av de övriga åtta som trängs i personalrummet på Biltema i Örebro undrar nog också.
– Ja, det betyder väl att alla ska få lika lön för lika arbete. Och att vi minskar löneskillnaderna till dem som jobbar på lager och i industrin, förklarar klubbordförande Tuija Smura som leder rådslagsmötet.

Ja men då är det ju jätteviktigt, tycker alla runt kring bordet med den bruna vaxduken och de färgglada påskäggen. Det måste Handels kämpa för i LO-samordningen! Biltemagänget vill inte ha det som i IF Metall, som inte gillar jämställdhetspotter och där kvinnornas löner därför släpar efter. Tuija Smura kryssar i alternativet ”mycket viktigt” på alla de tre rådslagsfrågor som handlar om solidarisk lönepolitik.

Fråga 4 handlar om storleksförhållandena mellan generell löneökning och lokal pott. På den här arbetsplatsen har det aldrig skett några pottförhandlingar, och arbetsgivarens besked är att det inte heller i år finns tid att ta fram systematiska kriterier för individuell fördelning.
– Jag tycker lönehöjningarna ska fördelas lika över alla, säger Annika Edoff.
– Men en pott att fördela kan vara ett sätt att få upp lönerna, invänder klubbens vice ordförande Annelie Westholm Nydén.
Diskussionen landar i svaret att det ska finnas en lokal pott, men att den generella delen ska vara större, precis som det är i nuvarande avtal.

Sen kommer två frågor om deltidsanställdas möjligheter att få fler timmar. På Biltema har fackklubben med stöd av lag och avtal lyckats förhandla fram heltid till alla medlemmar utom nyanställde Erik som dock står näst i tur. Dagens paragrafer fungerar uppenbarligen utmärkt om det finns en stark fackklubb. Ändå anser medlemmarna det ”mycket viktigt” att Handels försöker förhandla fram bättre möjligheter för deltidare att få fler timmar.
– Jag vet hur svårt det är på andra arbetsplatser. Vi vill vara solidariska med dem, förklarar Tuija Smura.

När rådslagsblankettens tolv kryssfrågor är ifyllda funderar de på om det är några andra krav de vill skicka med till Handels förhandlare i nästa avtalsrörelse. Ob-ersättningen, föreslår Tuija, den vill arbetsgivarna alltid ta bort.
– Hur ser våra löner ut utan OB? Gud, det skulle vara katastrof! utbrister Teres Johansson.
– Absolut! säger Annelie Westholm Nydén. Om man inte fick nåt bättre i stället förstås. Högre timlön och fler heltidsanställningar kanske skulle vara värt ett lägre ob, funderar hon medan hon tuggar på ett geléägg från skålen på bordet.
– Njae, det blir lätt en ond sprial. Försvinner ob:t är vi på väg utför, anser Tuija Smura och plitar ner klubbmedlemmarnas samlade åsikt: ”Rör inte vårt ob!”.

Annika Brolin vill gärna ha fler semesterdagar. Någon annan pläderar för att löneökningar ska anges i kronor och inte i procent, för att gynna lågavlönade.
Just när diskussionerna börjar ta fart på allvar avbryts de av en ilsken ringsignal utifrån butikslokalen. Cheferna som skött kassan under mötet påpekar att den utlovade halvtimmen för facksnack är till ända. Slut på påskägg och lönepolitik. Dags för kundmöten och varuplock.