Monika Arvidsson påstår att möjligheten till lokala lönesystem i de nya avtalen för butiker och lager skulle göra att arbetsgivarna får mer makt. Det är en missuppfattning av vad avtalet innebär. Låt mig förklara varför.

För att över huvud taget använda sig av lokal lönebildning krävs det att flera saker är uppfyllda. För det första ska den lokala fackklubben och arbetsgivarna vara överens om att man vill förhandla lokalt. Det betyder att det bara är stora och starka fackklubbar som kommer att ägna sig åt detta. Det ska dessutom finnas ett väletablerat lönesystem som fack och arbetsgivare är överens om. Finns inte detta på plats så ska inte den här typen av lokala förhandlingar användas.

Detta gör att det finns liten risk för att arbetsgivarna får mer makt på bekostnad av arbetstagarna. Tvärt om. I stället får de fackliga företrädarna på lokal nivå ökade möjligheter att påverka lönerna på arbetsplatserna. Det betyder att om arbetsgivaren och facket lokalt kommer överens så är också chansen större att arbetsgivare kan ge ökat utrymme för löneökningar. Det är en utveckling som både stärker facket och som är bra för Handels medlemmar.