De har barn som ska hämtas och lämnas på förskolor och skolor. De ska hitta ett sätt att ta sig till jobbet, tidig morgon och sen kväll. I nummer 6 (2015) träffar vi många butiksanställda som har ett knepigt jobbpussel. Soleda Camejo på Kappahl i Kista till exempel. När hon blev ensam med tre små barn varannan vecka gick det inte ihop med arbetstiderna till kl 21 på kvällen. Men Soleda stortrivs på jobbet och tack vare en tillmötesgående chef lyckades hon få ett schema så att hon ”kvalificerar sig” för hjälp från kommunen. Nu är det en förskollärare som hämtar och tar hand om barnen i hemmet när hon själv måste jobba kväll.

Vi kan också läsa om anställda på några butiker med extrema öppettider, från tidig morgon till midnatt. För dem är det inte ens självklart att de kan ta sig till och från jobbet utan egen bil. Och trots att butikerna håller öppet nästan jämt har det inte ökat heltider eller rejäla deltider nämnvärt.

Men ska vi ha en handel som ger service dygnet, då duger det inte att lita till turen att man bor i rätt kommun, har tillmötesgående chefer eller anhöriga som kan ställa upp. Då behöver samhället i övrigt stötta. Det måste finnas barnomsorg på obekväm arbetstid. Kollektivtrafiken måste fungera och säkerheten måste vara den bästa, inget ensamarbete.

I nummer 6 (2015) möter vi också killarna i fackklubben på Media Markt i Västerås. Genom noggrant arbete och pusslande fram och tillbaka lyckades de få till ett schema som gav de anställda fler timmar i stället för färre, vilket företaget föreslagit. Visst vore det rimligt att detsamma skulle gå att genomföra även på butiker med extrema öppettider? Både Handels och Svensk Handel beklagar att de allt längre öppettiderna inte har lett till att fler anställda får heltid, utan tvärtom. Ska det bli fler heltider måste det nog finnas fler som Media Markt-killarna, gräsrötter som känner företaget och arbetskamraterna, som kämpar på och inte ger sig. Då kan man pussla ihop scheman som gör arbetskamraterna glada och företaget accepterar.